DEL 7

> Läs introduktionen till detta inlägg här> Läs del 1 här> Läs del 2 här> Läs del 3 här> Läs del 4 här> Läs del 5 här> Läs del 6 här Det som motiverade mig var viljan att bli självständig och leva ett liv som en frisk människa. Jag kände mig låst, kontrollerad och iakttagen, mest av mig själv men även av min omgivning. Jag avskydde det. Jag ville bli fri. Komma bort och börja om. Som familjemedlem eller vän skapas såklart en oro och den tar säkert lika lång tid att släppa som det tar för den sjuke att bli av med sina hjärnspöken.Det kändes omöjligt att leva kvar i samma stad som jag varit sjuk i. Det fanns för mycket som var sammankopplat till sjukdomen. Jag orkade inte ta reda på spillrorna. Jag ville bara börja om. Jag valde den enkla vägen.  Två dagar efter studenten flyttade jag till Stockholm. Min systers kille skulle jobba i Oslo över sommaren så det passade perfekt då jag kunde ta hans plats i deras lägenhet.  Det kändes tryggt att flytta in hos syrran och det var jag nog inte ensam om att tycka. Jag mådde bra, jag arbetade på en restaurang i närheten och trivdes. Något jag tyckte var extra skönt, var att ingen visste vem jag var eller vem jag varit. Ingen såg min ryggsäck. Några hade säkert kunna gissa sig till eller misstänka då vissa tendenser säkerligen fanns kvar, men ingen visste och det var så skönt. Jag kunde verkligen börja om, vända blad.  -