Att våga

Har nog mer eller mindre alltid varit en relativt rädd person. Rädd för framtiden, rädd för att göra bort mig, rädd för att göra galna grejer, rädd för att bli kär, rädd för att våga chansa. Men jag kommer hela tiden närmre den punkt då jag känner mig mer eller mindre fearless. För vad har man egentligen att förlora? Rädslan sätter snarare stopp för en. Tänk om jag aldrig hade vågat söka till Textdesignprogrammet här i Eskilstuna, då hade jag gått miste om min (än så länge) drömutbildning. Tänk om jag aldrig hade vågat bli kär, då skulle jag ha missat så otroligt mycket lycka och känslor. Tror att de flesta skulle må bra av att våga mer. Tänka på vad man innerst inne vill och inte vara så rädd för eventuella konsekvenser. Om du vill flytta - gör det. Om du är kär i någon - berätta det. Om du mår dåligt - stå för det. Om du vill hoppa fallskärm från ett flygplan, för tusan - gör det. Det är aldrig för sent att göra det du vill, eller att vara den personen du vill vara. Våga vara orädd. Jag har själv vunnit så otroligt mycket på det, och jag vill gärna vinna ännu mer.