Verkligheten bakom min rehab

Hejsan, det var ett tag sen sist! Jag skulle verkligen vilja skriva nu att allt med min rygg har blivit bättre, att rehaben trallar på och att jag snart får börja träna igen, men tyvärr. Sedan jag fick veta att ryggen var skadad har allt varit en berg- och dalbana.  Som jag har skrivit tidigare fick jag veta i juni att jag hade en diskbuktning med ett litet diskbråck och det låter kanske inte så illa, men mitt problem är att min kropp inte förstår att det måste läkas. Hursomhelst blev jag skickad till en sjukgymnast där jag fick extremt lätta övningar vilket ändå var riktigt najs. Däremot tog det inte långt tid innan ryggen sa ifrån och det blev värre. Det medförde att jag behövde sluta med all slags rehab.  När det sedan inte ville bli bättre åkte vi tillbaka till läkaren och hon sa att jag behövde röntga ryggen igen men denna gång ståendes. Detta eftersom jag tidigare har varit skadad i ryggen, så hon var rädd för att det kanske hade blivit en ärrbildning mellan de två kotorna då. Ifall att det nu hade varit detta så skulle jag med största sannolikhet inte kunnat fortsätta med friidrotten för resten av mitt liv. Jag kan säga att det tog hårt. Det tog tre veckor från det läkarbesöket till att jag fick svar och det var tre veckor av rädsla, frustration och besvikelse. Men jag försökte ändå tänka så positivt som det gick. Sedan kom jag iallafall tillbaka till läkaren efter 3 veckor och det visade sig att det inte fanns någon ärrbildning vilket betydde att jag kunde andas ut. Men tro inte nu att allt blev bra. Nejdå. Läkaren som jag går till är verkligen superbra och jag är så tacksam över att jag fick komma till just henne. Jag litar verkligen på det hon säger, men det hon säger är att kroppen måste läka detta själv vilket är ganska självklart ändå. Men mitt problem just nu är att min kropp inte har någon lust att lägga resurser på att läka detta så det tar sån extremt långt tid. Jag kan lova er en sak och det är att det hittills inte har blivit bättre..  Men imorgon ska jag till en kiropraktor som jag har fått rekommendationer om så jag hoppas innerligt att det kan hjälpa:)))) Jag saknar friidrotten så otroligt mycket, men jag vet också att även om detta tar tid kommer jag aldrig att ge upp. Ha en bra vecka!