frustration

Jag har insett att det på senaste tiden är någonting som frustrerar mig. Omedvetet har det legat och gnagt och jag känner mig inte nöjd med min tillvaro. Det har lagt sig som en sur klump i magen. Men idag kom jag på vad det är som vattnar den här frustrationen. Det är faktumet att jag inte har framtiden klart lagd framför mig. Jag känner att jag är i en ökenperiod. Jag vet inte varför jag är där jag är eller varför jag gör det jag gör? Vart vill Gud komma med den här perioden? Just nu känns det som att det bara ligger en tjock dimma framför mig och jag vet inte vart vägen leder. Som människa och i behov av kontroll över alla mina delar i livet är det här oerhört jobbigt. Jag vill ju veta att det jag gör har en mening. Jag vill kunna veta att allt kommer lösa sig. (Och här vill jag bara tillägga att jag älskar mitt liv och jag är mitt uppe i ett rosa moln av många fantastiska saker, men det finns vissa delar som bara känns som stora frågetecken.) Idag insåg jag att jag har ett val här. Antingen kan jag bli ännu mer frustrerad och gräva ner mig själv i frustrationen. Eller så kan jag se det här som ett tillfälle att öva på att lägga all min tillit till Gud.  Detta har också fått mig att inse att jag kan använda situationer där jag är JUST NU för att ära Honom. Han ser även till de små gärningarna. Jag kan gå och låsa mig vid att allt jag gör måste påverka hela min framtid. Men då glömmer jag bort de små enkla sakerna jag kan göra för IDAG, IMORRN eller den här VECKAN. Väljer jag att inte säga hej till busschauffören för att jag är för frustrerad över att min dag inte tagit mig närmre mitt livs kallelse? Är inte busschauffören minst lika mycket värd som mig? Vem är jag att sätta mig själv högre än de runt omkring mig samtidigt som jag drömmer om att förändra människors situationer i framtiden? Dubbelmoral.  Jag insåg att om jag tar vara på VAR DAG kväver jag frustrationen. Gud har allt under kontroll. Han vill att jag litar fullt ut på Honom. In the meantime kan jag göra det jag kan på den platsen och i den situationen jag är i JUST NU.  Jag kände att jag behövde den här påminnelsen idag. Du kanske också är i en period där du inte förstår varför du jobbar där du jobbar, eller bor där du bor. Men kom ihåg: du har inte hela bilden. Det vi ser och vet är bara ett litet fragment. Bara Gud ser hela tavlan. Och en liten del av tavlan kan aldrig representera tavlan i sin helhet. Det som inte makes sense för oss makes sense för Gud. Gör det du som människa kan göra: ta vara på fragmentet du ser och gör det så vackert du kan. Lämna sedan resten till Gud; han som har allt under kontroll. “Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar.”‭‭- Ordspråksboken‬ ‭3:5-6‬/Lydia