Otillräcklig men så jävla för mycket

Vad händer egentligen? Varför gör jag som jag gör? Varför agerar och beter jag mig på det viset jag gör?Jag menar ju ingenting illa. Jag vill bara väl, men det kommer ut så himla fel och jag börjar tröttna på mig själv.. Sen några veckor tillbaka så har jag ingen aning om vem jag är längre. Jag är likgiltig till allt samtidigt som jag är så arg hela tiden. Jag känner ilska för i princip allt. Känner ingen lycka eller glädje i någonting jag gör, och jag veeet inte varför. Jag känner bara att ju mer tiden går i den här dvalan av mig själv så blir fler och fler personer i min omgivning trötta på mig och mitt knäppa beteende.  Så varför kan jag inte bara sluta bete mig på det här viset? Varför kan jag inte bara totalvända och bara vara en gullig, snäll, omtänksam och kul person? Varför snäser jag bort alla? Varför visar jag ingen tacksamhet mot dom som verkligen förtjänar det, dom som sliter röven av sig för att inte göra mig irriterad? Frågorna till mig själv är många men svaren är få. Jag vet hur jag vill vara, jag vet hur jag vill bete mig, jag vet hur jag vill må och jag vet hur jag vill få andra att må. Men varför går inte det då? Jag är så ofantligt less på att inte vara den glada flummiga jag längre. Jag är så jävla less på att tänka att "shit, det där var nog dumt", för det är inte jag! Det är inte jag att vara såhär nere och deppig och dum. Det är inte jag. Kanske är det den här höstdepritionen som folk pratar om, som jag aldrig tidigare vart med om? Fast till en ytterst liten del då. Jag tror jag vet grunden till problemet och det är nog tyvärr så att sorgen i bilolyckan har helt plötsligt blivit större. All vrede, sorg och olycka som jag borde känt då kommer nu istället. Det jag borde tagit mig igenom redan då, i december och strax därefter, kommer nu istället, när problemen borde vara borta med vinden.Skillnaden är att hade jag varit så, som jag är nu, då istället så hade det varit mer förståeligt och acceptabelt. Men inte nu, nu borde det ju "gått över" som jag så fint fått höra. Visst?  Nää fy, det här är inte jag. Vart är lyckan? Vart är glädjen? Vart är jag?