”Låt därför livet bära med sig vad det vill, och låt mig vara stark nog att ta emot vad det bjuder.”

Min älskade ängel, din frånvaro tär sönder mitt hjärta. Dom säger att tiden läker såren & dom säger att man lär sig att leva med det. Men hur ska jag någonsin kunna lära mig att leva utan dig? Du min käraste broder från en annan moder, du var ju något bland det värdefullaste jag hade i mitt liv. Det kommer inte att bli några nya minnen med dig & det borde jag väl ändå ha förstått nu efter två år utan dig. Men det är svårt, det är så förjävla jobbigt att ibland få den där smärtsamma käftsmällen som påminner om att du inte kommer att komma tillbaka..  Du fanns ju alltid där, varje dag & inte hade väl jag för mitt liv kunnat ana att du en dag bara inte skulle finnas längre. Du lös ju alltid med din närvaro, så glad & så mån om allt & alla som betydde något för dig. Men många missade den smärta som du dagligen bar på. Du bar på en längtan att få känna dig fri & jag hoppas verkligen att du har funnit det nu. Vart du än må vara just nu, så är jag helt säker på att det är tio tusen gånger mindre smärtfritt för dig. Det känns som att du är fri nu.. Att se hösten komma, att se hur allt dör ut & sedan veta att jag måste orka ta mig igenom det här utan dig vid min sida, fan vad det gör ont. Hösten påminner om dig, på så sätt att du långsamt försvann. Du tappade successivt hoppet & försvann lite mer för varje dag som gick & sedan plötsligt så var du en dag helt borta. Så som det sista lövet faller, så föll även du & ditt liv avslutades för gott. Mörkret & kylan tog övertag & du hade inte en chans. Det sorgliga är bara att hösten kommer att gå, vinter kommer att komma & vara förbi, sen kommer våren & allt föds på nytt, men inte du min vän. Du kommer inte att födas på nytt till våren & du kommer inte att återvända till sommaren. Du är för alltid borta & jag vill bara inte förstå det.... Du ser nog ner på mig just nu & du ser hur jag saknar dig. För det gör jag, jag saknar dig så mycket att det gör fysiskt ont i min kropp. Jag vill bara skrika så högt jag kan & be dig att komma hem igen. Men jag vet att det inte skulle hjälpa, jag vet att inget skulle hjälpa.. Jag vill iaf att du ska vara säker på det att jag kämpar på varje. Jag kämpar för mig själv & jag kämpar ännu hårdare för dig. Du lever för alltid kvar i mitt hjärta & jag kommer att göra allt i min makt för att du aldrig någonsin ska glömmas bort utav världen. För en sådan unik själ som du var, en sådan glömmer man bara inte bort. Du lämnade så fina minnen efter dig & det är jag dig evigt tacksam för. Mitt i all sorg & saknad så känner jag en sådan genuin tacksamhet för att just jag fick äran att lära känna dig & skapa så fina minnen med dig!  Tack för allt du lärde mig, tack för allt du visade mig. Tack för allt du gjorde för mig, tack för att jag fick vara en del utav ditt liv. Tack för alla stunder du fanns där & verkligen brydde dig om mig. Tack för alla skratt vi hann dela med varandra. Tack för alla äventyr du tog med mig på. Tack för att jag fick upptäcka så mycket fint tillsammans med dig! Trots att du dog så ung, trots att livet rycktes ifrån dig alldeles för tidigt, så hann du ändå på något sätt leva ditt liv ”fullt ut”. Det kanske låter konstigt, men jag tror du förstår vad jag menar.. Dom sista orden ifrån dig, är något som jag dagligen tänker på & försöker att leva upp till. Jag vet hur mycket du brydde dig om mig & jag vet också att dom där orden var något som du verkligen, verkligen menade! Just därför så kämpar jag dagligen för att göra dig stolt..  Jag är nästan säker på att vi kommer att ses igen. Och när den dagen väl kommer så kommer du att stå med dina armar utsträckta & vänta på att få omfamna mig. Precis så som du stod med utsträckta armar & inväntade kramen, när vi sågs första gången igen när du flyttade till Stensele. Vi kommer börja där vi slutade vid. Men tills dess älskade Jesper, så ska jag försöka att leva mitt liv fullt ut. För dig, för mig men framför allt, för oss min bror! Jag saknar dig enormt mycket & älskar dig lika så..Vi ses i NangijalaDin syster