Everything feels brand new, whenever I'm here with you

Det är den 3e december. 05:17, och 7 av mina 10 jobbtimmar har försvunnit. Jag har njutit så mycket av den här hösten och bloggen har inte varit prio just nu. Det har slagit mig på sistonde att när man slutar tänka på en sak så hamnar det så långt bak i huvudet att nästa gång det kommer upp kommer det i form av en mardröm. Jag drömde att det var dagen jag skulle resa iväg helt plötsligt, jag hann aldrig säga hejdå till mina närmaste för plötsligt satt jag på ett plan med en ofullständigt packad resväska och panik i bröstet. Jaha, tänkte jag (i drömmen). Är det såhär det känns när man har försovit sig lite för länge.