I see you.

These are my psycho-bitch-eyes. Det här med att skapa balans i känslorna som gör kaos med mitt liv är inte det lättaste. Just nu analyserar jag allt innan jag släpper ut en enda tanke, det är nästan så att jag tänker över varje andetag jag tar. Är det inte av hänsyn till mig själv så är det av hänsyn till någon annan, och jag har så sjukt svårt att dra gränsen vid vad som är viktigast för mig... Hur jag än försöker tänka själviskt och handla efter my best interests så slutar det alltid med att jag ändå utelämnar detaljer för att göra andra till lags. Jävla trams säger nån. Min verklighet säger jag.