Till minne av Erik

Vissa dagar och vissa tider är det som att jag har glömt att du inte finns längre Erik. Livet kommer liksom emellan och tur är väl det, för hur skulle man annars gå vidare? Överlevnadsinstinkten i mig behöver nog ibland låtsas att du finns här hos oss för att ens överleva. Men så ibland dyker du upp, som här — i bakgrunden på en vacker bild. Jag rycker till och zoomar in och konstaterar att jag har lika svårt att förstå efter två år att du inte finns längre. Sedan svävar mina tankar iväg. Dina visa ord dyker upp i mitt huvud och jag tar några minuter till att granska det som finns kvar, minnen och bilder av dig. Jag känner din trygghet och plötsligt hör jag dina smarta välmenande ord tydligare än någonsin och jag inser att jag aldrig kommer glömma dig. Jag hittar tillbaka till kämparglöden för att jag vet att du i bakgrunden alltid kommer vaka över oss, vaka och sprida trygghet till alla du bryr dig om. Och det gör mig glad, modig och trygg. Åh, jag saknar dig så Erik, då som nu föralltid.