DÄR TRUBBEL GÅR

Han kysser mig och blir arg för att jag smakar så gottjag säger förlåt, ber om ursäkt för att be om merHan rör mig så som någon just köpt något fint gör.Med beundran och en ägande blick, ömtåligt, men ändå överlägset.Om jag inte var trasig innan så blev jag det nuVad ville din kärlek migegentigen om inte älska migom inte ta sönder migväljDu kan inte ha båda Jag skriker av frustration av att jag inte når digdet känns som att jag aldrig längre når digDu går bestämt mot migoch jag vet inte vad jag ska kännamen jag tror jag blev rädd men så kysste du migoch jag glömde vad vi bråkade omdu trängde dig in mig och min mur mot kärleken var upplöst du sa du älskade migjag trodde dig du friadeför att få mig att stannanär jag redan var på väg kom då säg att jag hade fel att vår kärlek aldrig skadade någon att vi faktiskt älskade varandra ville varandra välkom då kom och sägatt du fortfarande älskar migtänker på mig Säg nått säg vad som helst Jag vet ju inte ens om du tänker på migJag vet ju ingenting om dig längre Jag vill aldrig se dig igenmen du får gärna skriva ändåHan var trubbelJag var ensam.