DET VÄRSTA AV OSS BÅDA

Det var sättet du kom på tal idagEn hemlighet som kändes somen varm kopp kaffe över knätJag brände migJag brände mig så hårtSäger attjag måste hemMen ställer mig i hissenlåter dörrarna stängasinnan jag släpper tagetom alla känslorjag önskade aldrighittade migDet var sättet du kom på tal idagoch hur jag mindes dig med kärlekoch inte föraktoch hur det i sig fick mig att skämmasDet slår migatt jag varit här föruti exakt de här lokalernaMed exakt de här kollegornamen som patientBlödningen på jobbetsom följdes av kraftiga smärtorHur ingen av oss hade körkortoch istället fick be en bekant att köraDu fixade rullstol och skrek åt personalenJag bad dig sänka rösten och sa att de också gjorde sitt bästaDu tyckte inte de gjorde tillräckligtKanske var vi båda bara räddaJag stod i samma korridor idagDen där korridoren med det där rummetIstället för patient var jag barnmorskaOch det slår migatt vi hade kunnat haen sjuårig dotterMed dina lockarfast med min hårfärgJag undradeom hon hade fåttdet bästa av migoch det bästa av digEller det värsta av oss bådaJag försökteatt inte tänka på detMen hade svårt att förhålla mig tillhur något kunde kännas så närasamtidigt som det bara var en historiaNågot jag aldrig pratade ommen ändå kunde utantillJag var så tröttDörren bakom mig smälls igenoch jag rycker till i samma sekundDet var inte duDu var inte härJag var säker nuJag visste detMen ändåIdag var jag barnmorskai samma rum som jag en gång var patientOch viVi var baranågot man viftade bortefter lite för mycket rödvinnär en främling frågarom min viktigaste lärdomEn dag var jag därIdag fanns inget av den versionen av mig kvarDu varen varm kopp kaffesom jag spillt i knätSom fick en attbyta samtalsämnenär någon frågadeom jag ocksåvarit gravid någon gång