VITSIPPOR

En dagskulle kärleken hända migDen skulle kommaliksom smygandesoch låta mig växasamtidigt som den växte hos migDen skulle intesvepa iväg migmed löften om något vackrareEller be mig väntasäga att den skulle komma snartNejDen skulle vara härDen skulle inte lova merän vad den kunde hållaMen önska attden överträffade alla mina förhoppningarom hur kärlek skulle kännasDen skulle komma på vårennär vitsipporna blomstrade blygtInnan de hann exploderaoch fortfarande gömde sig under lövenLetandes efter solenDen skulle vara vid min sidaVarken framför eller bakomBara i takt med migmitt sätt att levalikväl mitt sätt att älskaInte skulle den halka efterinte heller skulle den springa föreDen skulle nöja sig medatt bara gå bredvid//På stanDet regnar och vi letar skydd under stora fönsterJag gömmer min tumme i hans handför att inte frysa om fingrarnaI köketJag höjer musiken från mobilenTar hans hand och vi dansarHan snurrar mig som om det vore en filmJag snurrar honom tillbakaVitsippornai Hagaparken mellan regn och solskenDe bredde ut sig likt en äng av blommor"Kom, här lägger vi oss en stund!"säger han och slår sig ner bland vitsippornasom inte längre blomstrade blygtUtan istället blomstrade gigantisktSträckte sig efter solengav löften omatt kärlek kunde varanågot vackert också//Så säg inteatt ditt hjärta är krossatav någon som inte visstehur man älskadeSäg iställetatt ditt hjärta är formatefter hur du nu villatt kärlek ska kännasoch inte kännasSäg att det tar tidIbland alldeles för lång tidMen säg för Guds skulle inteatt du aldrig kommer älska igenFör det kommer duPlötsligt blir det vår,det trodde man aldrigOch vitsipporna blommarsom om de precis överlevt vinternoch kände solen nalkasTänk ändåatt det blev vår till slutDet trodde man aldrigTänk ändåatt jag skulle älska igen till slutDet trodde jag aldrig