POESI

Mitt hjärta är en öppen bokack så oskriven men ändå genomskinligHade du bett mig att älska digså hade jag gjort detAll poesi rinner av mignär du tar på mig sådärSmeker mig med ordjag bara drömt om att skrivaJag var ingen att fåmen du fick migvarje gångdu ville ha migJag var din att förstöraDu var min att skriva omKanske fångade du mitt hjärtaMen älskling jag fångade dig i ordSäg mig, vad varar längst?Du läser migsom en öppen boksom om du fortfarandevar med och skrev migmen du hade ingen aningVänder sidaber dig lägga dig neroch jag tar digsom du aldrig blivit tagen förutOch där i hisnande ordförsöker du förklaraatt du fortfarandehade maktenSå vart var den?Om inte i dina slängda underkläder på marken här under migDu följer mig för att du måsteInte för att du villeOch du kallar det kärlekJag kallar det besatthetÅh älsklingDu var min att skriva omOch jag hade precis börjat