PTSD-KNÖL OCH CHOKLADBISKVI

Vaknar mitt i natten av smärtan"Hjärtattack."mumlar jag oroligt och tyst, halvt mellan drömmarna och verklighetenGnider mig över bröstet och kippar efter luftDet här hade inte hänt på årDu hade inte rört migpå åratalSenNuAlla gatorsom du saatt jag inte fick vandra påAlla kläder du saatt jag inte fick bäraAll musikjag aldrig fick sjungaAll min lusti dina händerDu sa att du inte behövde denDu gjorde ditt ändåSer din ryggtavlaöveralltOch jag troratt inget i mig händerOch jag sägeratt du inte längre känns merMen varför vaknade jag dåkallsvettig med bröstsmärtorklockan tre på nattenefter att jag drömtom digDu fick mig inteeftersom jag aldrig någonsin igen var din att fåDu tog mig ändåHänsynhade aldrig varitdin grejViola vaknar också skräckslagenHon sitter i hörnet på sängkanten i fosterställningVaggar fram och tillbaka och skriker att han måste slutaHon hör mig intenär jag försöker lugna henneEn hand över smärtan i brösteten hand på henneHennes vingar hade vikt sig över hela hennes väsensom om hon försökte göra sig så liten som möjligtJag förstod henneJag förstod henne mer,än vad någon annan kunde göra just då"Viola?"Viskade jag så sansat som det bara gick trots att jag också var rädd"Det är okej. Han kommer inte komma. Han är inte här."Hon tittar på mig som om hon precis blivit våldtagen och misshandlad på samma gångSom om hon inte kunde komma ihåg, att hon inte var i den sistsen längreDet var exakt så PTSD kändesJag skulle inte försöka beskriva det med andra ordÄven om jag kunde så hade jag inte velatSå vi tänder lampanGör vår rutinKänner på handtaget i hallenGår igenom rum för rumFörst när jag övertygat hennekan hon lugna sig"Kan vi ha lampan tänd?"frågar hon lidande"Ja, det kan vi."svarar jag med medkänslaSen somnade vi tillsammansoch höll om varandraHon var den enda fjärilen i magen som överlevtJag skulle gå genom eld för att få henneatt våga tro på kärlek igenMen jag kunde inte undgå att kännaatt denna jävla smärta var ett bakslagKanske var det ändå inte han som vannKanske var det jag som faktiskt också hade rättenatt få finnas till Dagen där påorkar jag inte sminka migmen tar en lång dusch iställetSen vandrade vi på Kalmars gatorsom om vi aldrig blivit spottade påSom om vi aldrig blivit lurade på kärleksom om vi aldrig hade hoppats påatt han kanske skulle ändra sigsom om vi aldrig hade hoppats påatt han någon gång bara dödade enså man slapp vara räddJag var inte den kvinnan längreJag hade gjort mig fri från henneSå istället köper jag blommor till mig självGår förbi Stensöbageri och köper med mig en chokladbiskvi hemPTSD-smärtan hade inte besökt mig på åratalMen kanske kom den också som en påminnelseom att aldrig glömma att jag numerafår vandra på alla gator jag villKlä mig i det jag känner förAll musik jag skulle sjungaAll min lust jag skulle bärai mina händerOch jag skulle vårda denså att Viola också fick en trygg plats att växa påAtt älska honomvar aldrig ett misstageftersom han lärde migså himla mycketLägger en hand på bröstetLovar mig självatt aldrig förminska mig igenHåller Viola i den andra handenHon hade redan ätit upp nästan hela biskvin innan vi ens hunnit komma hemDet var svårt att inte älska henne