STANNA ÄNDÅ

Den största befrielsen, kom först när jag inte längre orkade glittra.När ingen energi räckte till och inga kyssar kunde väcka något i mig.Det största lugnet kom först då, när man står naken framför någon man precis vågat börja älska,och förklara att här kändes inget. Ingen hunger, ingen lycka, ingen lust.Den största befrielsen kom först när jag våga berätta,att livet inte alltid bestod av regnbågar och glitter.Att livet ibland knappt var värt att leva. Först då kunde jag andas,när jag låtit någon annan få se,allt det där som vi försöker gömma.Istället så omfamnar dom det,och låter min trasighet få vila,bredvid 37 grader av mänsklighet och kärlek.Man fick vara trasig.Människor som älskade dig skulle stanna ändå.