Han som ville ha en annan.

Två hjärslag. Sen panik. Vad läste jag precis? "det är nog bäst att vi inte pratar mer, jag är ledsen" stirrade en lång sekund på de orden. dom fullständigt krossade mig där och då. totalt krossad. la mig ner på golvet för en stund; det var säkrast, det skulle göra ont att falla hann jag tänka. det var omöjligt att andas normalt, andetagen övergick till hyperventilation, en så stark som jag aldrig förut upplevt. visste. inte. vart. jag. skulle. ta. vägen.  jag ringde min kompis, hon som sa några timmar innan att han inte var bra för mig. hon som fick mig att inse det. fastän det var det sista jag trodde på. "du ska hitta en som vill ha dig, dig och ingen annan" för det var just det som var problemet. en annan. är så glad att jag insåg det så snabbt ändå. att det bara var en månad som blev bortkastad på honom, han som ville ha en annan. eller vad han nu ville ha, det kommer jag aldrig förstå mig på.  såklart man saknar. vi snackade ju mycket. nästan hela tiden. såklart det är tomt. för telefonen plingar inte lika ofta. men det var det bästa som kunde hända. för allt sker av en anledning. det kommer jag aldrig sluta tro på. aldrig.