The golden year

Hejsan!När jag känner mig ensam och nere, då lyssnar jag på Hannah och Amandas podcast. Idag har jag haft den i öronen i hela eftermiddagen/kvällen. Dom pratar på ett så sunt och härligt sätt om livet och relationer. På ett sätt som gör att jag tänker så mycket på mina systrar och min mamma. Gud vad vi har pratat. det är så spännande att känna att man själv faktiskt sitter inne på ganska mycket klokhet på grund av dom samtalen. En klokhet och en närhet som jag i ärlighetens namn ibland saknar hos min kille. Jag känner ofta hur vår kommunikation brister så totalt på grund av det faktum att han inte har någon som helst erfarenhet av att sätta ord på vissa känslor eller att förstå reaktioner hos andra människor. Allt för ofta så hamnar vi i situationer där jag känner mig annorlunda och konstig. Som att jag är den enda och den första som känner vissa känslor och hela tiden måste försvara och förklara om och om igen tills vi till slut måste ge upp för att vi inte når någon förståelse, trots att jag innerst inne vet väl att det inte är något ovanligt jag går igenom. Hans favorituttryck är "I've never met anyone else that.." – för att verkligen klargöra hur ovanlig min åsikt eller vilja är. Här om dagen pratade vi om ett ämna som jag gång på gång har försökt tala om känns jobbigt, och han vet att jag känner mig ganska instabil just ju, och så plötsligt började jag gråta lite lätt samtidigt som vi pratade. Då tittade han på mig om jag var galen och ifrågasatte direkt högt och tydligt vad som möjligtvis hade kunnat få mig att börja gråta i den stunden. Alltså, ibland blir det ju bara så, och ingen mår ju bättre när den som ska ta emot känslorna reagerar som att dom är totalt irrationella och konstiga. Man känner sig ju skamsen som det är, då tårar fortfarande är något som man ska hålla till sig själv enligt normerna i vårt samhälle. Iallafall, nu kom jag helt ifrån ämnet. Det jag tänkte skriva om var det att Hannah och Amanda i sina tidigare poddavsnitt pratar om the golden year. Det känns som att 2017 kommer bli ett sådant för mig. Ett år när jag ska komma tillrätta med mig själv på många sätt och jobba aktivt med mina svagheter, hitta nya bra och sunda rutiner. Mer om detta får ni senare!Nu hinner jag inte skriva av mig mer för det börjar bli dags för att laga middag och efter det blir det soffhäng och Homeland. Var snälla mot varandra. x