"Falta un papel" - Det saknas ett papper

Ja den spanska byråkratin borde väl ändå få ett eget litet stycke. Jag tror att det är ganska känt att den är bland de mer komplicerade sorterna. Spanjorerna själva är väl de som är mest medvetna om läget och suckar tungt så fort det är dags att ansöka om eller förnya något papper/ intyg eller tillstånd. Man brukar säga att landet är uppbyggt på jurister och s k gestorias och det ligger mycket sanning i det. Om man te x ska sälja en motorcykel och inte orkar gå till motsvarigheten till Trafikverket kan man betala en slant och gå till en "gestoria" (In Spain gestorías are private agencies which specialize in dealing with legal and administrative work. For a fee they carry out the trámites (paperwork) involved in getting passports, work permits, car documentation etc and liaise with the Agencia Tributaria (Inland Revenue), thereby saving their clients much inconvenience and queueing time.)  Är det en lite större affär måste även notarien sätta sina tjusiga stämplar och signaturer. Notarierna är nog de som tjänar mest pengar i det här landet. Här snackar vi maktfaktor. Om du inte rättar dig i ledet hos notarien ligger du väldigt illa till. Att korruptionen är påtaglig är också välkänt men det ämnet lämnar jag därhän. Eftersom läget är uppgivet och hopplöst från början och framför allt tar en obestämbar lång tid oavsett om man lyckas eller inte så försöker ganska många hitta vägar och sätt att slippa undan regler och föreskrifter, det har ju funkat förut. M a o bryter alla regler men ingen säger något. Jag har vänner som inte vågat hämta ut rekommenderade brev i tron om att det kan vara något hot från en myndighet och så länge man inte har signerat att man mottagit något kan man aldrig bli skyldig till något så då hämtar man inte ut rekommenderade brev. (Att vara brevbärare förresten måste vara ett hopplöst detektivarbete eftersom ingen har sina namn på brevlådan. Det gäller därmed att veta att Francisco Manuel Rodriguez Dominguez  och Ana Maria Duarte de Spinosa y Caridad bor i hus 4C i lägenhet 4E-dcha-B2... (Se bild) I skrivande stund funderar jag på om detta är anledningen till att man ogärna säger sitt namn när man svara i telefon. I stället lyfter man luren och skriker Dígame (ung. "Säg ditt ärende") och om jag som ringer upp vill kontrollera att jag ringt rätt och frågar vem som svarar får jag en rak telefonhöger "Och vem (underton: fan) är du som frågar??". Inser nu att jag talar om fasta telefoner och de finns ju knappt längre så detta är kanske numera en icke-fråga). Men innan man hamnar i klorna på en juridiska instans behöver man införskaffa ett antal dokument som finns hos någon, oftast flera olika statliga eller kommunala myndigheter. När man orkat bestämma sig för att ta tjuren vid hornen och uträtta ett sådant ärende är det bra om man är en fena på mindfulness. Andas lugnt, inse att du har all tid i världen att bara vara och ödsla inga tankar på att ditt ärende ska lösas idag för det kommer det med säkerhet inte att göra. Det kommer nämligen att fattas ett papper. Det gör det alltid. Du kommer således att uppmanas av en halvsovande, ointresserad tjänsteman att uppsöka en annan instans för att få detta papper. När du sedan kommer dit kommer de i sin tur att efterfråga ett annat formulär som du inte har än och så där håller det på i all oändlighet eller tills man ger upp.  Här måste jag faktiskt relatera till ett filmklipp jag såg för några år sedan där spanjorerna verkligen driver med sig själva eller snarare speglar sanningen. Jag skrattade så jag grät. Det är riktigt bra så missa inte!  https://youtu.be/UZ5zJpC8GKo För att ge ett exempel har jag just nu (2022) ett pågående ärende hos den spanska Skattemyndigheten. De hävdar nämligen med bestämdhet att jag bor i Benidorm (Och ifall någon skulle ha missat så är sanningen Malaga). Nyligen fick jag ett rekommenderat brev till min svenska adress (som jag hämtade ut :) och det visade sig vara en skrivelse från motsvarande Skatteverket i Madrid. De meddelade att de försökt sända ett brev till mig på adressen Nina Ljungars, Ett gatunamn utan nr (redan där borde avsändaren kanske reagera kan man tycka) i Benidorm (Alicante) men eftersom de inte nått mig där tog de omvägen via Sverige. De övergår mitt förstånd hur det kommer sig att adressen i Sverige stämde bättre än den spanska (!?). Anyway. Long story short, som jag brukar säga (och den blir ändå ganska lång), lyckades jag boka in en tid att personligen besöka Skattemyndigheten för att klara upp detta, eller jag menar försöka klara upp detta. När jag kom fram blev jag proffsigt avprickad och sedan informerad om vilken knapp jag skulle trycka på för att anmäla min ankomst och få en kölapp. Redan efter 5 minuter (nu var jag helimpad) lyste mitt nummer upp med hänvisning till kassa 14. Gick fram till kvinnan som satt där, förklarade mitt ärende och började ta fram alla bevis jag hade (lagfarten, personnr, passet mmm) men det tycktes helt irrelevant. Hon gav mig 2 ex av en blankett att fylla i och sa att jag sedan skulle trycka på en ny knapp som hette "Registro". Sagt och gjort. Denna gång fick jag kanske vänta 15 minuter och sen... oh dear... Mannen som tog emot mig i kassa 1 hittar jag inte ord för. Jag lämnade fram mina ifyllda blanketter, sa mitt ärende och han kontrade relativt snabbt med, "Du måste fylla i den här blanketten" och så fick jag en ny blå variant. Han var helt ointresserad av de redan ifyllda blanketterna, såg helt förvirrad ut som att han aldrig sett dem förr. "Du måste boka tid" muttrade han sömnigt. Jag förklarade att jag gjort det och att kvinnan i lucka 14 bett mig fylla i dessa två blanketter. Nu suckade han irriterat, reste på sig och masade sig iväg för att prata med henne. Under tiden fyllde jag i den blåa blanketten. När han kom tillbaka vidhöll han att han hade rätt och pekade sedan på en specifik ruta i vilken jag skulle jag skriva "Jag ansöker om att ni ska ändra min bostadsadress". Sen tog han blanketterna, knappade in lite på datorn och ställde frågor på det som jag redan svarat på i papiren han höll framför sig. Han suckade djupt igen och muttrade att mitt telefonnummer var hiskeligt lång och konstigt (svenskt). Därefter kom stämpeln fram och jag fick en bibba dokument tillbaka. "Vad gör jag nu?" frågade jag. "Väntar och ser om de godkänner adressändringen" fick jag till svar. Jaha, tjolahopp. Insåg att här kommer vi nog inte längre. Tog pappren jag fått och gav mig iväg. När jag kom hem tog jag upp pappershögen. Det var exakt de tre papper jag fyllt i som jag alltså fått tillbaka. Ett, det blå, hade en liten liten stämpel. Nu håller jag tummarna för att det är den som gör'et och att jag får bo på min nya adress. Har ingen lust att flytta till Benidorm.  Det kan finns faktiskt ett litet trick för att underlätta ärenden ibland och det är så klart att ha ett fungerande nätverk av släktingar och vänner som är utposterade i den kommunala eller statliga verksamheten och jättebingo om du har en advokat- eller notariekompis. Då kan du minsann få en gräddfil till det mesta så utnyttja den allt vad du kan. Och hur får man det då? Ett sätt är att se till att barnen får en bra utbildning och studerar flitigt. Sedan kan de förhoppningsvis söka en tjänst inom den offentliga sektorn. Det finns nämligen inget så attraktivt som att ha en statlig eller kommunal anställning i Spanien eftersom du då är anställd på livstid och inte kan avskedas. Följaktligen är det tusentals som konkurrerar om varje tjänst som utannonseras typ en gång om året och då kräver att man deltar i "examenstävlingar",  "oposiciones" (ungefär som vårt högskoleprov fast med tydligt fokus på en myndighet och där de bästa vinner och får jobben). Jag har en vän, 28 år, som pluggat skatteverksfrågor på heltid i tre år för att kunna delta i examen som hon ännu inte har fått något datum för. Ofattbart att hon orkar. Hennes syster ska göra samma sak när hon har åldern inne.  Dock är det inte så konstigt att dessa tjänster är så populära med tanke på den ekonomiska kris "la crisis" som genomsyrat landet i över 10 år med extremt höga arbetslöshetssiffror som följd. Spanien börjar sakta resa sig och det är verkligen på tiden men arbetslösheten låg i slutet av 2016 på 18-19% och Andalusien har dubbelt så hög arbetslöshet som provinsen Katalonien som ligger på andra plats. Ungdomarna är ju oftast de som drabbas värst. Många jobbar för "slavliknande" kontrakt eller bara på provision utan någon som helst säkerhet, men som sagt det håller sakta på att vända. Jag håller tummarna för att tjejerna ovan ska klara sina "Oposiciones". Nu, 2022 kan jag meddela att hon fixade det i slutet på 2020 och är överlycklig för sitt garanterade heltidsjobb på Skattemyndigheten i Sevilla. (Synd att hon inte jobbar i Malaga, då hade jag definitivt kunnat utnyttja henne bättre ;). Nu kan familjen andas ut, åtminstone å hennes vägnar, och dessutom kanske de kan få åka lite snålskjuts framöver ;). Så här kan de se ut i porten när du ska besöka någon. Håll koll på siffror och bokstäver alltså så du ringer på rätt knapp.  Så här ser typiska "notarie-papper" ut. Luntor med en massa tjusig text. Stämplar och sigill.  Här utlyses tjänster i den offentliga sektorn. (Staten, Rättsväsendet, Skatteverket, Posten, ung. Andalusiens kommun, Hälso-och sjukvård, Dator/IT).  Här utlyser Skatteverket 973 tjänster.