Påskprocessionen som fick bakläxa

Ja hur kommer det sig att jag börjar prata om påsken nu? Ja det kan man undra men spanjorerna har ett uttryck på engelska som de använder ibland och det är nog en av de få saker de faktiskt förstår betydelsen av (gerenellt sett är deras nivå på engelska inte hög även om det så sakteliga börjar bli lite bättre men knappast ute i bushen hos mig) - ”Spain is different”. Jag tycker nog att det kan passa in på det här jag nu ska berätta.   Som jag skrev häromdagen åkte vi in till Málaga för att ”stora saker” skulle hända och det är nu jag återkommer till det. Dock måste jag först backa lite och berätta om min favorittid här i Málaga, nämligen påsken. Förutom att det är vår, blommor och blad frodas, eftersom inte hettan är lika påtaglig är det dessutom dags för de magiska påskprocessionerna. Dessa har sitt ursprung redan 1497 när Malaga återerövrades från morerna. Då började man att iscensätta episoder från Jesu död och lidande och sedan har det utvecklats successivt till vad det är idag. Jag hittade denna ljuvliga beskrivning skriven 2010 av Nacho Mata som jag här citerar:  ”Gatorna vibrerar. Mullrar. Av trampande fötter tyngda av tronerna med Jesus och Maria. Av trumvirvlar och blåsorkestrar. Skenet är det av tusentals stearinljus. Lätt disigt av de många rökelsekaren som svängs av händer. Fram och tillbaka. Det är något rytmiskt över alltihop. Semana Santa i Málaga är på samma gång ett skådespel, en fest, en religiös högtid av stora mått… Och inte minst pågår febril aktivitet hos de 38 religiösa brödraskap, så kallade ’cofradías’, som genomför påskprocessionerna i Málaga. De flesta byar och städer i Spanien firar Semana Santa genom att visa upp kyrkans Kristus- och Mariafigurer, uppburna på vackra troner, under en långsam vandring genom samhället. Semana Santa i Málaga är en av de mesta kända i Spanien.”   Jo det är verkligen sevärt. Oavsett om man är religiös eller inte och har man förmånen att få följa en inbiten Semana Santa-bo som känner till alla specialdetaljer blir det en helt annan upplevelse. Och en sådan vän har vi så klart. Nu till saken. En av de mest kända processionerna som ger sig ut på onsdagen i påskveckan heter ”El Rico”. Den är känd för att de faktiskt friger en fånge på riktigt. Inför denna frigivning vaskar man fram tre kandidater som får ”tävla” om denna förmodligen attraktiva plats. Kandidaterna måste som ni förstår uppfylla vissa kriterier för att överhuvudtaget ingå i denna kategori. Man kommer alltså inte att frige en seriemördare utan en person som begått ett mildare brott, har skött sig i fängelset och som har förutsättningar att skärpa till sig i framtiden. När frigivningen väl sker under själva processionen, stannar hela följet av, dvs ca 1000 pers står stilla och lyssnar på ett antal gubbar, förlåt, men så är det, som ska tala och signera papper inför utlämningen av fången. Det är borgmästaren, fängelsechefen, kommunalpampar, biskopen…alla män så klart….etc etc… som var och en ska hålla ett anförande som är omöjliga att höra eftersom högtalarna är av medioker kvalitet. Vem fången är hålls ytterst hemligt och personen i fråga är klädd med en huva och liknar en Guantanamofånge… Ja det ser lite läskigt ut i våra ögon, men förklädnaden har en annan historik som jag lämnar därhän just nu. När alla är klara med sina anföranden får fången följa med den resterande vandringen i processionen, ca 5 timmar, genom stadens gator och torg. Det är alltså priset hen får betala för att återerövra sin frihet. Denna tradition har, om jag inte minns fel, fungerat i 274 år och så var det tänkt även i påskas. Men icke sa Nicke. En vecka innan D-day upptäcktes att ingen av de tre kandidaterna uppfyllde alla kriterier för att ev bli frigiven. Skandal och panik. Vad göra? Processionen måste ju gå ändå annars rasar hela korthuset (de olika processionerna hakar tidsmässigt i varandra i ett långt följe och det kan ju inte bli ett stort hål i mitten liksom). Jo man skippade hela frigivningsgrejen och körde ändå. Processionen stannade av och stod och hängde en timme istället och i kulisserna var det inga nådiga ord som viskades om el Ricos brödraskap. Vilka pajasar. Det som inte fick hända hände!  Döm om min förvåning när mina processions-expert-kompisar ringer 1 juli och säger. ”Nu måste ni komma in till Málaga. Här händer stora saker ikväll för nu ska de frige fången.” Det får vi ju inte missa så vi hängde på. Så det var alltså det vi kollade på 1 juli. Mycket folk var där men inte alls som på påsken och det var många som inte ens visste om att det skulle ske. Gubbarna pratade på som vanligt och ingen hörde vad de sa men till slut fick hon (för det var en kvinna som frigavs i år, så mycket fick man veta), bege sig med följet i en något förkortad promenad men ändå. Vad skönt, Nu är ordningen återställd El Rico kan bocka av att de gjorde sin plikt 2017 och om några år har man nog glömt att det blev på fel dag. ”Un dia es un dia” som man också säger på spanska. En dag är en dag, vilket enligt google translate betyder ungefär "It’s not every day you have something to celebrate so if one day you have something to celebrate you don't stop to think if you are going to spend a lot of money or not." Som ett litet PS kan nämnas att ytterligare en annan procession, i en helt annan del av sta'n gav sig ut på en liten minisväng. Den processionen firade ett jubileum av något slag och såg nu sin chans att få rida på fel-processionsdags-vågen och tog också ut sin Kristusfigur som fick motta folkets jubel. Så kan det gå. Det här är egentligen en film men det verkar inte funka i bloggen... Lyckades få en bild på förberedelserna innan helgonen skulle tillbaka i kyrkan, se bilden nedan Påväg tillbaka in i kyrkan. Nu måste alla "bärarna" böja på knäna... Spanska nationalsången spelas när helgonen återinstalleras i kyrkan