Vågar man gå till doktorn i Spanien?

Det är många svenskar som kliar sig i huvudet och undrar om de ska våga uppsöka sjukvården när något inte står helt rätt till med hälsan. En del åker förmodligen inte ens hit, för vad skulle hända om de blev sjuka? Då kan jag lugna er alla för mitt budskap är snarare ”passa på medan du är här”!  Det går definitivt fortare. De är absolut medicinskt kunniga och skickar dig ofta till experter inom varje område utan att knussla. Det är dessutom högst osannolikt att du går ut från en mottagning utan åtminstone ett recept. Ofta 2 eller 3 om utifall det skulle behövas. Men det kanske viktigaste är att det råder en slags stämning av medmänsklighet bland sjukvårdspersonalen. Det tycker faktiskt synd om mig som patient och då känns det ju bättre när åtminstone personalen är på min sida… om ni förstår vad jag menar. Man blir omhändertagen på ett sätt som jag inte alltid upplever i Sverige men så klart har jag mycket bra erfarenheter av svensk sjukvård också även om jag inte kan påstå att det hör till vanligheterna. Inte för mig i alla fall.  Ja så blev det dags för mig att uppsöka en akutmottagning. Inte med sirener och ambulans som tur var men jag hade alltså inte bokat tid. Jag måste nämna också att jag uppsökte en privat klinik, eftersom den låg närmast. Den allmänna sjukvården, som i princip är gratis, har jag också mycket bra erfarenhet av men mina närmaste vänner är inte jätteförtjusta i den så det påverkade förmodligen också mitt beslut.  Det är måndag morgon och även om denna mottagning är öppen 24 timmar är det många som väntat till just denna dag verkar det som för det är fullt med folk. Jag ställer mig i kön och det är fyra tjejer som snabbt och effektivt betar av den. När det är min tur beskriver jag väldigt kort mitt ärende, visar mitt internationella försäkringskassekort och receptionisten undrar vilken försäkring jag har. Det har jag nog inte men just nu bryr jag mig inte. Hon ber mig vänta utanför rum nummer 8 och efter ca 10 minuter tittar en medelålders elegant kvinna ut och säger vänligt ”Nina, gå in så kommer jag snart”. Läkaren försvinner bort i ett annat rum men kommer snart tillbaka. Hon ler stort, lägger huvudet på sned och säger” Vad har hänt med dig då? Berätta”. Så jag säger att jag haft yrsel och lite svårt att andas. Hon ställer några kontrollfrågor, snabbt, effektivt men ändå på ett hjärtligt sätt och bekräftar att jag ser lite blek ut. Hon kollar syresättning, blodtryck, lyssnar på hjärtat, låter mig göra ”stroke-kontrollen”, utesluter än det ena än det andra och sedan tittar hon in i örat och utbrister glatt: ”Aha, du har en vaxpropp. Du ska se att så fort vi får bort den försvinner åtminstone yrseln." När undersökningen är klar, efter ungefär 2 minuter, ursäktar hon sig att hon måste skriva ner lite på datorn. Sedan tittar hon upp, gnuggar händerna, ser jätteglad ut och berättar med en underton av julaftonsstämning (- nu ska du få se allt vi ska göra med dig så ska du se att du snart blir bra.)  ”Först ska du till rum 1, sedan rum 3 och sedan ska du ställa dig här” säger hon och nu är vi redan ute i receptionen igen. Jag sätter mig ca 10 minuter utanför rum 1 och blir uppropad igen. Det här är tydligen öronläkaren. Även han är supereffektiv och mycket vänlig och spolar båda öronen för säkerhets skull. Oj, nu blev det stereo igen och jag blir jätteglad. Ut igen, och efter 5 minuter blir jag inkallad i rum 3 på EKG som tar 3-4 minuter och så tillbaka i receptionen. Jag inser att jag nu egentligen ska till röntgen av lungorna men jag ber receptionisten att få avvakta med det för jag tror inte att min krämpa har med det att göra. Inga problem. Hon meddelar läkaren som precis tittar ut och efter en stund får jag komma tillbaka till henne igen. Hon summerar vårt besök och skriver snabbt, nästan oläsbart, ner ett recept på 3 saker. Ett preparat som jag bara ska ta ifall inte yrseln försvinner och en antiinflammatorisk medicin och typ Losec eftersom man kan får ont i magen av den förra.  Notan slutar på 130 Euro och har jag tur kan jag få tillbaka det på någon försäkring hemma, annars känns det som att det var värt det. Jag mår mycket bättre nu och beger mig till närmsta apotek. Jag hämtar ut den antiinflammatoriska medicinen men inget mer. Jag noterar att jag i princip skulle kunna hämta ut detta preparat hur många gånger som helst för detta ”uttag” registreras ingenstans. När vi nu är inne på ämnet apotek måste jag berätta om när en väninna till mig misstänkte att hon hade urinvägsinfektion. Vi gick till apoteket och hon fick köpa ett självtest. Farmaceuten inbjöd min väninna att testa på en gång, på apotekets toalett, vilket hon tacksamt gjorde. Testet var positivt varpå farmaceuten konsulterade apotekaren och vips låg det ett paket antibiotika på disken. Ja man kan tycka vad man vill om detta men min väninna var väldigt tacksam att slippa uppsöka läkare på semestern. Så ja, jag ser ingen anledning att oroa sig för att bli sjuk här. Jag är betydligt mer orolig hemma. Läkarmottagningen jag besöker har ett tjusigt diplom på väggen "Master i Popularitet". Är det någon slags ISO? Mitt recept. Ni fattar va?