Utøya – Etiska regler för massmedier

  Vi har sett en film om hur medierna rapporterade om händelserna på Utøya, vad de sa och hur de gjorde det. Efter att ha sett filmen så kände jag sorgen och hur hemskt detta var, men också att det var lärorikt, inte vad som hände men hur medierna rapporterade, speciellt eftersom vi arbetar med detta i kursen. Det är tydligt att medierna har pratat och skrivit mycket om detta, det finns oerhört många tidningar och artiklar om vad som hände den dagen. Jag anser att det finns två olika sätt att se detta på. Man kan analysera allt utifrån journalisternas perspektiv och utifrån de inblandades perspektiv och dessa två skiljer sig mycket ifrån varandra. Journalister ska skriva, de ska rapportera och de gör detta för att vi vill det. Vi vill veta vad som händer runt om i världen, vilka händelser som har hänt och hur dessa har gått till, det kan vi inte neka till.  De gör ett jobb, så ifrån detta så har de gjort exakt rätt. De har rapporterat, de har intervjuat för att få fram så mycket information som möjligt. Men om man ser till de inblandade, så kan det vara helt annorlunda. De som har valt att dela med sig i medierna har gjort det på egen vilja, de kan ha ångrat det efteråt men det är ingen som har tvingat de, hoppas jag. En del kan till och med ha känt att prata om det hjälpte. De gick igenom det och att prata om det blev en slags terapi. Men allt detta måste ha en gräns. Dessa människor ska inte få uppleva denna tragedi hundra gånger om och det är tyvärr så en del kan ha känt det när medierna bara fortsätter att skriva om händelsen och fortsätter att fråga ut ungdomar och vuxna, för att få en till intervju. Men då måste man se till människorna, det utsatta. Det är inte okej att pressa de och göra det svårare för de att gå vidare. En bild som har upprört många, är bilden när gärningsmannen är tillbaka på ön för att rekonstruera händelsen. Han står och ”skjuter” mot ungdomarna på ön och denna bild har publicerats. Jag förstår helt och hållet att polisen måste sköta sitt jobb, allt för att lösa detta och jag vet att medierna kommer ta bilder, men att publicera just den bilden, anser jag är fel. Det är inte okej att de som har varit på ön och blivit utsatta för denna hemska man ska behöva se en sådan här bild, när de troligen har sett detta live och fasat för deras liv. Det finns säkert hundra andra bilder att välja mellan och de hade inte behövt välja denna. Journalister ska göra sitt jobb, men det här är en fråga om mänsklighet.  En annan bild är när han faktiskt skjuter ungdomarna, en bild som medierna fångade från helikoptrarna. Med denna bild anser jag samma sak som med den innan. De bilder som man valt att publicera på gärningsmannen är i princip bara hans egna bilder, som han tidigare planerat att medierna ska använda efter händelsen, då inga andra bilder fanns på gärningsmannen. På nästan alla bilder ser han oerhört nöjd ut och han framställs som terrorist och psykiskt sjuk, vilket är bra enligt mig. Jag anser att med vissa undantag så har medierna hållit sig inom ramarna för publicitetsreglerna. Dem första regeln har de följt bra, de har gett ut korrekta nyheter och de kunde göra detta på grund av att de var på plats så fort och att gärningsmannen har erkänt och berättat om allt som hände. En sak som de har gjort fel och inte följt reglerna om, är att vara varsam med bilder. Och detta var den inte, detta är något som alla kan se olika på men jag anser att med vissa bilder har de gått för långt.