DIY

Nu har jag gjort det där PCR-testet som Folkhälsomyndigheten anmodar eller rekommenderar en att ta efter hemkomst från utlandsvistelse. Man rekommenderas också att hålla sig isolerad i sju dagar och utöver att en del inköp och andra ärenden var nödvändiga att göra har jag hållit mig hyfsat till de föreskrifterna. Eller rekommendationerna snarast. Innan jag lämnade Kap Verde gjorde jag ett PCR-test hos en läkare och det kostade lite knappt 900 kr. Det test som nu skulle tas var visserligen gratis, men jag skulle göra det själv! Här tillämpas tydligen vad de kallar egenprovtagning. Nu är alltså gör-det-själv, eller DIY om man vill slänga sig med engelska, inte enbart något för hemmafixare som genom åren låtit sig inspireras av Martin Timell och hans kollegor i Äntligen hemma och Ernst Kirschsteiger med sina renoveringsprojekt, nej nu ska man även testa sig själv för att se huruvida man har drabbats av covid-19 eller inte. Slår det här väl ut kommer det väl snart nya små kit med instruktioner från vårdinrättningar: ”Så här fixar du själv din brutna höftled på 20 minuter”, ”Hjärttransplantation i ditt eget hem, följ bara instruktionerna. Nål och tråd medföljer.”, ”Så här lätt botar du själv grå starr på fem minuter” och ”Föd ditt första barn hemma med detta startkit, miljövänlig engångssax för navelsträngen finns bipackad”. Och så vidare. Eller ja, kanske inte. Men jag är ändå lite förvånad över att man som vanlig dödlig anförtros att testa sig själv om man drabbats av coronaviruset, den värsta pandemin sedan spanska sjukan eller digerdöden eller hur det nu är. Så är det i alla fall. Åtminstone var det så dit där jag vände mig och i det här fallet. Kanske har de flesta av er som läser redan gjort det här egentestet och då är det ju inget nytt, men för mig som nyligen återkommen till fäderneslandet var det nytt att man själv förväntas göra det covidtest jag var övertygad om att en sjuksköterska eller läkare utförde. På angiven tid, 10.05, i förrgår tog jag mig i alla fall till en liten undanskymd del av den lokala Vårdcentralen och där genom ett minimalt vinklat fönster som nog var det smalaste jag sett i genren lämnades en provtagningspåse ut sedan körkortet med personnumren hållits upp mot ett fönster intill. Där inne stod en sjuksköterska med full mundering för att skydda sig från den dolda faran och kollade identiten och lämnade ut påsen. Det kändes surrealistiskt. Jag hade sett en instruktionsfilm på nätet någonstans (hos Folkhälsomyndigheten eller kanske på 1177) och i den satt en kvinna i sin bil med sitt testkit och hon genomförde de olika momenten. Efter det att filmen publicerats har man sedan ändrat tillvägagångssättet, men man kunde i alla fall lära sig att det här gjorde man lämpligen i sin bil (om sådan stod till buds). Och så blev det. Jag satte mig i bilen och körde iväg till vad jag hoppades skulle vara en lite avskild plats på en parkering för att i lugn och ro kunna gå igenom det som skulle göras. Det visade sig vara ett väldigt körande till och från just den parkeringen så det var inget riktigt lugn, men nu fick det vara med omparkerande. Viss sjöutsikt hade jag i alla fall. Man uppmanades att noga läsa igenom och följa instruktionerna och lite hjälpt var jag av det där gjorda PCR-testet på Kap Verde, men här hade man – säkert med något slags internt miljömål i åtanke – bantat ner provstickorna till att bara vara en enda. Den, en lång tops, skulle dras runt i cirka 20 sekunder mot kinden långt in i munnen, ner mot halsen, på båda sidor och sedan föras in i båda näsborrarna så långt man kunde. Där kom den där obehagliga känslan av att det kittlade igen. Det blev inte lika långt instucket som läkaren på Kap Verde gjorde, men tillräckligt långt in och länge för att det skulle kittlas och kännas obehagligt. Först munnen och sedan näsborrarna alltså och det var ju trevligt att man åtminstone bestämt sig för att det skulle göras i den ordningen och inte tvärtom när nu bara en enda tops skulle användas. Sist men inte minst skulle man spotta ordentligt i en medföljande spottkopp och så skulle den där topsen röras runt ordentligt i saliven en stund. Ja, det var inte direkt myspys i stil med Ernst med det här gör-det-självandet precis. Slutligen skulle då topsen föras ner i ett provrör med koksaltlösning som man enligt instruktion hällt upp i det. Det skulle röras runt ordentligt där också och sedan skulle det då vara klart. Det kändes ärligt talat inte så särskilt professionellt att göra och lämna detta prov själv, men var det så de ville ha det så. Nu kan man ju också tycka att det där med ID-kollen vid utlämnandet av provpåsen var viktigt, men någon kontroll på att det är just den personen som blivit testad finns ju inte. Så långt har det nog inte kommit i några DNA-register. Eller gör det kanske det nu? Sedan provröret stoppats ner i den medskickade mindre påsen och den tillslutits ordentligt skulle den sedan lämnas i en vit postlåda på ena ytterväggen vid Vårdcentralen. Med det gjort var det sedan att helst hålla sig isolerad i ett dygn eller så i väntan på provsvaret. Det lät i alla fall som att man kunde få det efter ett dygn. För att få det där beskedet var det nya moment att klara av. Man skulle logga in på 1177.se och gå till någon speciell rubrik och flik och se vad man kunde hitta. Inte alldeles lätt eftersom rubrikerna inte hette likadant som det stod att de skulle göra, men nog hittade jag provsvaret där igår ändå, och det var… negativt. Så bra då, då ska jag väl kunna känna att det är lite mer fritt att röra sig ändå. Nu är ju pandemin långt ifrån över så man ska inte känna sig säker. Det är nog bäst att även i fortsättningen anamma att hålla avstånd och vara försiktig. En vaccindos tagen, men i nuläget sex veckor till nästa och den här deltamutationen av viruset verkar vara än värre än de tidigare. Deltagänget var en kul film med John Belushi, men man vill inte bli en del av det här deltagänget! Samhällsspridning råder tydligen så det är bäst att passa sig och hålla sig på sin kant. Med den här egenprovtagningen avklarad är jag nu redo att anta nya utmaningar om det skulle behövas. Jag kan inte säga att jag ser fram emot det, men jag närmast förväntar mig ett gör-det-själv-kit för att operera bort blindtarmen, att sy ihop ett ben om man skulle råka sätta en yxa i det eller gipsa om man bryter armen. Kan själv! Fortsätt håll avstånd. Och stay safe!