Fox on the run

Det kan ibland vara rena safarin att vara ute och köra på landsbygden. För ett par veckor sedan såg jag längs småvägarna på den halvtimme det tar att köra från mitt föräldrahem till där jag bor fem rådjur på fyra olika ställen och därtill en räv och en hisklig massa harar eller om det var kaniner. Häromdagen passerade en orre eller tjäder just över vägbanan i utkanten av byn och nyligen stod en älg mycket stilla på den andra vägbanan på bred och rak väg nära blekingegränsen innan den till slut lufsade över på min sida och ner i vägrenen där. Med en del mil körda per år är det inte underligt att det då och då på det viset någon gång händer en viltolycka. Det kvittar ibland hur uppmärksam man tycker att man är. Olyckan är ändå framme. Utan någon som helst jaktlicens har jag genom åren med bil fällt en älg, ett vildsvin på närmare 100 kg, ett mindre antal rådjur, minst en grävling och vid åtminstone ett tillfälle en hare. Förra bilen gav upp andan sedan jag kört på en kanin (eller möjligen hare) och jag sedan kört en bit sedan kylarvätskan från den sönderslagna kylaren runnit ut, vilket i sin tur då medförde att motorn skar och var bortom räddning. Den gången hann jag parera den första utspringande kaninen (eller möjligen haren), men inte den andra. Det var för närmare två och ett halvt år sedan och sedan dess har det varit förskonat från viltpåkörningar, men i natt var det färdigt igen. Då var det förmodligen en räv som bestämde sig för att på kamikazesätt springa ut mitt framför bilen på en motorvägssträcka på E22:an utanför Sölvesborg. Det handlade om den kom från vänster några meter framför och påkörningen var tyvärr helt oundviklig. Jag skriver att det förmodligen var en räv för det var ett så snabbt skeende att jag inte hann artbestämma. Men vad annat kunde det vara i den storleken? En hund var det då inte och knappast en varg heller. Nej, det måste ha varit en räv som fick för sig att helt utan sans och vett försöka hinna över vägbanan just framför en i 110 knyck framrusande bil. Döden torde ha varit omedelbar och det var på motorvägssträckan inte läge att köra tillbaka och titta. Jag ringde upp 11414 för att anmäla, men som jag trodde var det ingen anmälningsplikt på rävar så det blev ingen åtgärd. När det handlar om rådjur och älgar och väl även vildsvin är man skyldig att anmäla påkörning och då skickas en lokal jägare ut för att om möjligt hitta det påkörda djuret. Jag var ute och tittade till hur det gått med bilen och det var förstås en del skador på framskärmen och något positionsljus eller vad det kan vara saknades också. Sladdar hängde löst och jag hängde upp dem i håligheten i skärmen som fanns innan jag körde vidare. Möjligen hade också någon vätska runnit ut (det såg ut att vara lite blött på marken under bilen), men det gick att köra och inga varningslampor indikerade problem med exempelvis kylaren så kanske var det bara skärmen med tillbehör som skadades på bilen. Och en stackars förmodad räv fick sätta livet till tack vare sin dumdristighet. Man önskar ju att olyckor inte alls ska inträffa och oftast verkar rävar vara skygga och hålla sig i vägkanterna, men den här gav sig tyvärr till att springa ut rakt framför min bil. Nu har det då idag blivit en del kontakter med försäkringsbolag och verkstad och senare i veckan får det bli ett besök på det sistnämnda så de kan titta på skadorna. Jag har en tilläggsförsäkring som gäller viltolyckor och de gånger jag behövt använda mig av den tidigare har försäkringsbolaget varit välvilligt inställt. Jag kan bara hoppas att samma gäller den här gången så att det inte blir så kostsamt rent ekonomiskt. Det är illa nog med att ha den stackars rävens liv på sitt samvete.