Längre inåt landet

Resan i Sydamerika fortsätter och egentligen är det stoff till blogginlägg mest varje dag, men avsaknad av pålitligt wifi och brist på tid att i lugn och ro skriva och ladda upp bilder gör att det blir glest mellan inläggen. Det blir lite sporadiskt. Efter starten i Quito i Ecuador och en kort vända upp ovanför ekvatorn har färden med två rosa bussar rullat söderut och en hel del längs kusten i Peru. Det är konstigt hur smalt man tänker ibland för i mitt huvud har Peru alltid varit ett land med berg och folk med tjocka kläder och roliga hattar och så kommer man till ett land som ju när man tittar på kartan och tänker klart naturligtvis även har långa stränder och sanddyner och sådant. Lokalbefolkning med tjocka kläder och roliga hattar finns också så helt fel har det ju ändå inte tänkts. Efter ett sista kuststopp med pool vid hotell i Paracas vek vi inåt och tog oss via stopp vid Ica (utan att sikta varken Ica-Stig eller någon annan Ica-profil) till Nazca. De flesta av oss flög där över Nazcalinjerna och det var häftigt. Bara de där figurerna kunde nog få ett eget inlägg här på bloggen, men nu blir det väl bara några bilder i detta. En del blev åksjuka av flygningen med de små planen (i mitt var vi fyra passagerare + pilot och co-pilot), men jag kände inte av något. Jag hade fullt sjå med att titta ut och ta bilder. Redan dagen innan hade vi stannat på ett ställe längs motorvägen där man kunde klättra upp i ett torn och se några av figurerna som är en del av det vidlyftiga som sammantaget kallas Nazcalinjerna. Och lite konstigt var det att man dragit motorvägen rakt igenom en sådan där uråldrig figur. Utanför Nazca fanns också märkliga spiralformade akvedukter som jag besökte medelst taxitransport tillsammans med en medresenär. I Nazca hanns det också med en så kallad pinkfest där man helst skulle klä sig i något rosa. Det blev mycket gott grillat kött och till det rött vin för min del. Och innan dess bubbel, allt kylt i diskbalja med is köpt i samma affär som vinet. Nu har färden gått vidare upp och ner för berg längs serpentinvägar och vi har väl varit uppe på runt 4500 meter över havet som högst och till och med sett lite pudrat av snö på marken. Där uppe känns höjden en del. Det kan yttra sig på olika sätt och huvudvärk, mindre svårigheter att andas och sådant har känts. Det är lite jobbigare på hög höjd. Det har varit mycket fina bergstrakter med fantastiska vyer, men mycket passerar ju bara förbi där utanför de lite smutsiga gamla fönstren och fastnar inte på bild. Efter lång körning uppdelad på två dagar har vi nu nått Cuzco, på ungefär 3400 meter över havet. Liksom Nazca stavas Cuzco ibland med sc och ibland med zc, vilket är lite förvirrande. Jag har här valt att skriva med zc, men inget av det är fel. Här har vi nu bas under några dagar och på olika sätt ska vi härifrån ta oss till Machu Picchu och sedan återvända. I morse begav sig två olika grupper iväg på Inkaleden respektive Jungle Trail medan jag och ytterligare några avvaktar mer bekväma sätt att ta oss dit. Cuzco verkar vara en trevlig stad så det är skönt att bara vara kvar här istället för att vandra. Både igår kväll och kvällen innan har jag ätit alpacka. Vi har sett dem i mängder längs vägarna och nu alltså även på tallrik. I förrgår blev en stekt bit alpackakött på en restaurang längs huvudgatan ner mot torget och igår följde jag en rekommendation från Peter, en vän hemifrån som sedan många år bor i Peru. Han hade tipsat om en restaurang och bar som hette Republica del Pisco och dit gick jag och ytterligare tre från resan. Där blev det bland annat små alpackaburgare och det var riktigt gott. Ett snyggt ställe med en gigantisk takkrona i häftig miljö var det och det skulle inte förvåna mig om jag hittar mig själv i baren där med happyhourdrink framåt kvällen ikväll igen. Ett besök på irländska puben Paddy’s blev det också igår kväll. Det verkade vara en samlingspunkt för resenärer. Ett stort antal amerikanska medicinstudenter kom dit så man var i goda händer om höjdsjukan skulle slå till. Det ser ut att vara ett stort utbud av barer och restauranger i Cuzco så det ska nog gå att uthärda ett par dagar till här. Peru har när det kommer till mat för övrigt tydligen blivit ett land känt för gourmetrestauranger. Det är väl främst Lima då och en del från bussarna var på mycket dyra restauranger med stjärnor i Michelinguiden och frossade i god mat när vi var där. Jag höll mig till något enklare alternativ. Det är när detta skrivs ännu förmiddag i Cuzco – sex timmar skiljer – och solen skiner mellan varven. Det gjorde den igår också och det såg lovande ut, men plötsligt smattrade det då hårt av hagel mot glastaket som skyddar innergården på hotellet där jag bor och på det följde en massiv regnskur under någon timme eller så. Det verkar vara lite lynnigt med vädret, men så länge man inte är ute på Inkaleden eller annat finns det ju alltid något ställe att dyka in på för en flaska Cuzqueña, lokalt öl, eller kanske en Pisco Sour eller lite mat. Julmarknad ska det visst bli nere vid torget också så det kan kanske bli ett besök där också.