Linnéa

Idag är det Linnéa i almanackan och eftersom det var min mammas namn var den 13 maj alltid en lite speciell dag. Namnsdagar var en anledning till att ha tårta och lite extra festligt när jag var barn och även senare och även om det inte var lika skarpt läge som födelsedagar innebar även namnsdagarna något lite av presenter och för min del när jag hade namnsdag även någon form av dusör. Mina namnsdagar – Kjell och andranamnet Magnus – ligger båda på sommaren medan födelsedagen är på vintern. Mammas namnsdag, förstanamnet i alla fall, låg alltså i mitten på maj och Linnéadagen firades förstås även den med tårta även om det väl oftast var den namnsdagsfirande själv som fick ordna med tårtan. Det var liksom hemmafruns roll. Kanske gjorde jag den någon gång, men oftast var det nog Linnéa själv som stod för den biten även när det var hennes namnsdag. Påföljande dag hade Mamma och Pappa sedan sin bröllopsdag så det blev ju lite tårta på tårta där. Jodå, jag är uppväxt med en stor dos av kakor, kaffe och tårta. Jag kan förvånas när jag hör att en del inte alls firar namnsdagar för i mitt hem var det alltid så självklart. Ingen stor grej, men ändå en anledning till lite extra festlighet som bröt av det vanliga. I en del länder är väl namnsdagen till och med en viktigare dag än födelsedagen har jag hört någonstans. Rätta mig om jag har fel, men vid tillfälle har jag bestämt hört att det är så i Polen. I Sverige är det alltså dock lite olika från familj till familj hur man gör och har gjort genom åren, men vi firade alltid. Pappa hette Sven, vilket har sin plats i almanackan i december, medan hans andranamn Gideon har förekommit på lite olika dagar och nog då aldrig som riktigt erkänt namn i almanackan. Mamma hette Ragnhild som andranamn och det fanns i alla fall med, i juli. Men förstanamnen var lite skarpare namnsdagar ändå och 13 maj är därför ett datum som jag förknippar med min mamma och namnsdagsfirande. När Pappa och jag åkte Hurtigruten tillsammans 2011 var det drygt ett år efter att Mamma gått bort och jag minns att vi för att på något sätt ändå högtidlighålla namnsdagen den 13 maj drack kaffe och åt någon bakelse på ett kafé i Hammerfest eller var vi nu kan ha varit den aktuella dagen. Det var en del hamnstopp som var tillräckligt långa för att vi skulle kunna hinna av och gå runt en vända. Var vi nu än var så minns jag i alla fall att vi gjorde det där kafébesöket dagen till ära. Och det var nog i Hammerfest. Eller kanske Tromsö. Det här med namnsdagsfirande blir det inte mycket med nu sedan föräldrarna båda är borta, men allt har sin tid. Linnéa och Sven var tydligen gångbara namn 1925 när Anna och Ragnar respektive Henrik och Ida skulle hitta på något namn till sina nyfödda, som många år senare alltså skulle bli mina föräldrar. Det här med namn kommer och går. När jag gick i skolan var namn som Thomas, Per och Mikael vanliga pojknamn, men nu tror jag knappt de förekommer alls på barn. Nu heter killarna sådant som man förr tyckte var namn på gubbar. Det är Hugo och Alfred och Arvid och jag vet inte vad. I alla de tre fallen är det i alla fall namn jag kan koppla till äldre män eller ”gubbar” jag kände till som barn. Och det är väl samma med flicknamnen egentligen; Amelia, Tyra, Signe etc. Även det namn jag kan förknippa med äldre släktingar eller andra från barndomen förekommande äldre personer man kände eller kände till. Det enda som inte verkar återkomma är dock dubbelnamnen. Det finns nog ingen som idag döps till Sven-Bertil, Sven-Göran, Nils-Erik eller Per-Åke. Men vem vet, kanske blir det nästa trend. Och en del namn tror jag genom åren har fått sin popularitet eller sin revival genom kända barnböcker av Astrid Lindgren eller andra. Ida, Emil och Ronja är väl några sådana exempel. Och Linnéa (eller Linnea utan accent) är nog ett annat för boken och filmen Linnea i målarens trädgård har nog bidragit till dess återvunna popularitet. Och så är det ju ett blomnamn också förstås, och tillika Smålands landskapsblomma måste jag ju som smålänning framhålla. Mamma kom från Blekinge, men fick ändå namnet Linnéa av sina föräldrar och idag får jag säga grattis till alla som heter så och inte minst sända en tanke till Mamma i sin himmel. Gravstenen är för övrigt smyckad med linneablommor och så var det även med kistan vid begravningen. Om man nu ska tänka på något så ledsamt en fin majdag som denna. Linneablomman är vacker och det kändes fint att vi valde att ha de dekorationerna på kista och gravsten när nu Linnéa var namnet min mamma bar med sig genom livet. Och som Smålands landskapsblomma kunde den även få symbolisera att Pappa var från Småland och att de levde tillsammans där. Även hans namn nu på stenen sedan några år tillbaka.   Fira namnsdagar, tycker jag! Finns det en chans att fira något ska man ta den. Något extra festligt kan man väl hitta på i alla fall. Tårta, prosecco, en blombukett, en present eller vad som känns bra i det enskilda fallet. Grattis idag, alla linneor!