Måne över Haväng

Jag sitter nere i hamnen i Kivik med spartansk frukost köpt på Ica. Färska frallor, Brieost och Fanta. Ja, jag vet. Fanta till frukost! Men…nu har jag aldrig utgett mig för att vara Gunde Svan eller liknande och undviker med förvånansvärd precision alltför nyttig kost. Så det går bra med Fanta. Nåja, nu var det inte det som det skulle handla om. Jag ville bara positionsbestämma. Hamnen alltså. I Kivik. Med utsikt över havet och segelbåtarna. Soligt, bara enstaka moln, svag till måttlig vind. En ljummen till varm morgon eller kanske snarare tidig förmiddag. Efter lång körning från Norge igår var jag på kvällen och såg en mycket bra konsert med Dan Hylander, Py Bäckman och Janne Bark på Österlen. Det var under ett cirkustälttak så det hade gått ändå, men det var skönt att regnet upphörde lagom till att det drog igång. Det var konsert vid Skepparps Vingård alldeles i närheten av Haväng och en bit utanför Kivik. När konserten var slut var jag hungrig så jag körde in till downtown Kivik. Det var dock lite sent så Ica var stängt och restauranger hade i princip stängt sina kök. Eva På Torget höll dock fortfarande öppet och kunde tillgodose enstaka önskemål från menyn. Valet föll på det de kallade antipasti. En antipasto kan väl vara lite av varje, men i det här fallet hade de under det namnet (tidigare italienskalärare Vanja förtvivlas nog om hon läser detta) bestämt sig för att det var en tallrik med i och för sig lite av varje av kalla matvaror. Det var salami, skinka, ost, plommonmarmelad, oliver, lite sallad, breadsticks (vad de nu kallas, grissini?) och något mer. Det kändes perfekt, särskilt som jag hade en flaska rött att tillgå. Tillbaka ut på småvägarna med det i en behändig takeawayförpackning och så rattade jag ut bilen till Haväng. Den fick förvandlas till Hotell Volvo S60 den här natten. Någon enstaka övernattning i bil är OK när man är på turné. Jag grabbade med mig vinet, ett glas och min picknicktallrik som jag fått en kasse till, lämnade bilen och passerade grinden till det vackra Haväng. Jag kände inte till platsen tidigare, men för drygt 26 år sedan kom Ulf Lundells album Måne över Haväng och efter det har det blivit flera besök där. Man ville ju se vad han sjöng om i titelspåret på albumet och det är en vacker plats så den är väl värd ett besök. Och en vacker sång är det ju också. Jag begav mig upp till ”stenåldersstenarna” som Lundell sjunger om, det vill säga Havängsdösen. Det är en grav från 3000-talet före Kristus och det borde väl därför inte vara ett helgerån att genomföra en liten nattlig picknick där så här sisådär 5 000 år senare. Så en liten vickning med högst acceptabelt rödvin som dryck till det kalla blev det. Så mycket måne var det emellertid inte över Haväng, den hängde i alla fall inte där ”som en gammal sliten slant”. En högst devalverad sådan i så fall. Det var en tunn månskära som hovrade över horisonten långt bort innan den försvann neråt. I någon mån fastnade den i alla fall på bild när jag försökte ta sådan på stenarna. Det smakade bra med förtäringen, men det blev snart rejält mörkt när måne saknades. Det gjorde i och för sig att stjärnorna framträdde desto mer. Det var en närmast afrikansk stjärnhimmel när inget elektriskt ljus från omgivningen störde. Eller för all del småländsk stjärnhimmel i mina hemtrakter om man släcker ner allt och tittar upp. När jag lämnade området lyssnade jag på låten, Måne över Haväng, alltså och strofen ”se hur stjärnorna blir allt fler” var i högsta grad en korrekt beskrivning av hur det var just då och där. Jag kastas tillbaka ett kvarts sekel i tiden också när jag lyssnar på Måne över Haväng. Det är 90-tal och mitt starkaste minne av låten i fråga. Det blir lite privat, men det handlar om ett långt förhållande som sedan ganska lång tid var slut, men vi träffades ändå sporadiskt och eftersom jag minns det som jag gör tydligen ganska lång tid efter uppbrottet. Jag tror väl knappast det, men kanske kanske försökte vi hitta tillbaka till varann. Jag minns faktiskt inte hur det var. Jag minns i alla fall en lång kram i den lägenhet hon bodde i sedan vi gått skilda vägar och den var kanske en blandning av både saknad och hopp eller jag vet inte vad, men den var i alla fall när vi lyssnade på just Lundells Måne över Haväng. Det är en stark text. Förlåt, C, om du läser det här – om det blev för privat. Det är i alla fall ett fint minne av låten, den där långa omfamningen i lägenheten. Jag minns när jag köpte skivan också, våren 1993. Jag kom till Malmö C efter en fyra månader lång resa och fick nys om att Lundells nya platta skulle släppas den dagen. Det såg ut på annat sätt inne på Malmö C då och jag minns att det fanns en restaurang med garderobsinlämning där. För att tillfälligt bli kvitt mitt bagage dumpade jag det där i garderoben för att snabbt leta upp en affär som sålde skivor. Jag hade ett tåg att passa, men ruschade över till Stortorget och förbi det och jag tror att det var på Åhléns jag lyckades köpa skivan i all hast. De höll just på att packa upp skivorna och jag praktiskt taget ryckte den ur kartongen. Det var nästan som en smash-and-grabkupp, men jag betalade förstås och skyndade mig sedan tillbaka till den stora ryggsäcken på Malmö C och hann med tåget jag skulle åka med. Jag spelade albumet och inte minst titelspåret mycket och det har som sagt var blivit ett och annat besök vid Haväng sedan, både dagtid och nattetid. Jag har varit där tidigare också med vin, minns jag, och då tror jag det var efter någon konsert med Lundell vid kanske Christinehof. Då eller någon annan gång har det varit fullmåne och den har då mer sett ut som den slitna slant den beskrivs som. Jag var tillbaka igen på morgonen idag och det är bara att konstatera att det är vackert vid Haväng  både när solen skiner  och när stjärnhimlen och kanske månen är enda ljuskällorna. Från min plats i hamnen här i Kivik är det väl sannolikt bland annat Haväng jag ser borta till vänster. Det är i så fall fint även på håll. Jag tittar på texten till Måne över Haväng och jag minns den där kramen i lägenheten igen och annat och slås ännu en gång av hur bra den låten är. Lundells pendlande mellan beskrivningen av Haväng och om en svunnen kärlek är briljant. Jag tror jag får lyssna på den en gång till nu. Gör det ni också. https://www.youtube.com/watch?v=JFoJ5AQET1k (Måne över Haväng, video)