Popcorn

Fotbolls-VM 1974 och det på bilden förekommande barnet med rosor på kind och solsken i blick är inte mors lilla Olle utan möjligen mors lilla Kjelle. Eller… inte Kjelle utan Kjell. Mina föräldrar kallade mig aldrig annat än det. Kjelle förekommer understundom numera, beroende på vem som säger eller skriver, men det var inget mina föräldrar kallade mig. Hur som helst… det är alltså jag på bilden och det är en bild från när det var fotbolls-VM 1974, i Västtyskland, och det gick bra för det svenska landslaget. Förbundskaptenen Georg "Åby" Ericson hade tillsammans med spelarna spelat in den klämkäcka låten Vi är svenska fotbollsgrabbar och vi hade Ronnie Hellström i mål och framåt spelare som Ralf Edström och Roland Sandberg. Faktiskt slutade vi femma totalt och det måste väl ha varit det bästa resultatet sedan silvret i hemma-VM 1958 där vi förlorade mot Brasilien i finalen, i en match som alla som var med på den tiden kommer ihåg. Och resultatet 1974 är sedan endast överträffat av det 1994 då vi grävde guld i USA, ett guld som blev till snyggt glänsande brons. 1974 var jag nio år och det här med sportintresse har gått upp och ner genom åren, men att döma av bilden var det på topp då den där sommaren. På TV hängde jag med i hur det gick och om jag minns rätt inköptes färg-TV först lagom till kungabröllopet i juni 1976 så det var nog den gamla svartvita som fortfarande gällde. Fjärrkontroll? Nä. Med bara två kanaler var det heller inte av någon större vikt. Man känner sig onekligen lastgammal när man tänker på att man ens minns svartvit TV, men så är det. På dörren bakom mig på bilden ser jag en affisch med alla matcher i VM och jag undrar om jag inte skrev in alla resultaten där. På väggarna inne i rummet skymtar jag en stor bild på Elvis, en på Drutten och Jena(!) och en plastkasse med lagbild på Östers IF. På en annan bild från samma filmrulle sitter min mormor på sängkanten i rummet och bakom henne kan jag se att jag även hade affischer på formel 1-föraren Ronnie Peterson, fotbollslegendaren Pelé och en del andra fotbollsspelare. Det fanns säkert bilder på ABBA och Sweet och annat också, på andra väggar, men att döma av det som syns var idrottsintresset på topp. Det har gått upp och ner med det där intresset för idrott genom åren och även om jag under några år i ungdomen höll i gång något med att spela lite fotboll, handboll och tennis kan man nog säga att det mest har varit av passiv karaktär. Det kan man dels möjligen döma av den lilla rultigheten hos 9-åringen på bilden, dels av rondören på 56-åringen som nu bänkar sig för att se matcher i det utspridda 2020-VM:et som av kända skäl spelas 2021. Jag kan inte säga att jag så här 47 år i efterhand minns särskilt mycket av det där världsmästerskapet 1974 – även om jag har ett vagt minne av den tyske spelaren Gerd Müller och den holländske Johan Cruijff – men det jag intensivt förknippar med VM:et och den tiden är av någon anledning popcorn. Det var väl det som gällde som snacks vid matcherna och smak- och doftminnet kan ibland vara starkare än andra typer av minnen. Det som åts var nog det från Estrella som på den tiden väl hette Indian-Pop. När jag nu någon gång köper sådana ser jag att ”Indian” är borttaget och det är väl tidsandan som gjort det. Frölunda Indians namn och symbol har ju ifrågasatts liksom mycket annat. Sådana popcorn var det nog i alla fall, men jag minns också att det fanns väldigt avlånga påsar som det väl stod ”En meter popcorn” på. Det var ju då av annat fabrikat, men sådana minns jag också att jag åt på den tiden. Kanske också under fotbolls-VM den där sommaren när jag ännu inte fyllt 10. Det kan vara gott ibland, men jag kan inte påstå att popcorn riktigt är favoritsnackset och det där med att poppa själv var väl mest häftigt eftersom det lät så mycket under locket. Det var ju lite fräckt. Och det var alltid något enstaka som eftersläntrade och som av poppningskraften gjorde att det poppade ut något från grytan sedan man tagit av locket. Faktiskt köpte jag en sådan där popcornmaskin som väl OBH Nordica lanserade någon gång för nu många år sedan, men det där med att poppa själv blir mest kladdigt och onödig disk och rengöring. Vill jag ha får det bli köp av en påse från Estrella. Det är enklast. Ikväll är det dags för de två sista kvartsfinalerna i VM och i en av matcherna ställs England mot Ukraina. Det var ju där vi skulle ha varit med! Förbundskapten Janne Andersson var så besviken efter förlängningsförlusten mot Ukraina att han bestämt sade att han inte skulle titta på den här matchen, men det tänker då jag ändå göra. Nog var det surt att vi åkte ut när det faktiskt var så nära seger mot Ukraina, men jag tittar ändå. På båda matcherna. Om jag inte sitter och nickar till vill säga. It’s been known to happen. Om inte annat ger ju matcherna en anledning till att sätta fram lite snacks och något att dricka och ikväll tror jag minsann att det får bli lite popcorn. For old times’ sake. Men det blir färg-TV.