Qatar

Det känns nästan lite skönt att det är paus från fotbollen i ett par dagar nu. Det har varit hektiskt om man vill hänga med i VM. Ända fram till och med åttondelsfinalerna var det matcher varje dag och efter två dagars ”ledigt” innan kvartsfinalerna var det ju verkligen fyra rejäla drabbningar där att ta sig igenom. Det har varit en hel del skrällar i VM och en sådan var när Marocko som första afrikanska land tog sig till semifinal i ett VM genom att slå ut Portugal. Good riddance med Marocko. Det ska bli skönt att slippa se Ronaldo, Pepe och andra spelare som i första hand försöker fuska sig till frisparkar och straffar genom att trilla vid minsta beröring och bara i andra hand försöka spela den fotboll som de egentligen kan. Desto mer trist att Brasilien åkte ut. Med Neymar Jr, Richarlison m.fl. var det ett sevärt lag. Kul att Argentina gick vidare, men efter den otroliga dramatiken kan man inte annat än att tycka lite synd om Nederländerna. De hade för all del varit värda att ta sig vidare efter den upphämtningen, men kul att få se mer av Messi. Och så Frankrike-England då. Även i den matchen kunde det ha gått hur som helst, men när Harry Kane sköt den andra straffen högt över mål var Englands öde beseglat och det ska bli kul att se den fenomenale Mbappés vidare framfart i VM. Jag kan inte låta bli att tänka på minnen och hågkomster (som det ibland brukar heta) från de länder man ser spela, som de här åtta lagen som lyckades ta sig vidare till kvartsfinal. Marocko, som jag tågluffade i 1988. Hur vänliga marockanerna var. När jag var på väg till Fez blev jag inbjuden att bo över hemma hos en jag träffat på tåget, men han vågade inte visa mig runt inne i souken eftersom polisen kollade så att turister inte blev guidade och kanske lurade av lokalbefolkningen. Och på väg från Fez sedan, mycket svettigt i tågkupén. En annan marockan bjöd mig att bo över hos honom och hans familj i nästa stad, Sidi Kacem. Det fanns inte rinnande vatten i huset, men den duschen där jag efter den mycket varma kupén kunde ösa mig med lagom svalt vatten minns jag som en av mina härligaste. Det där att bli inbjuden hos folk i annat land så har nog bara hänt där i Marocko. Jag minns förstås annat också från den resan, som marknadsplatsen Place Djemaa el-Fnaa i Marrakech. Och på gruppresa 2004 sedan, andra minnen från den staden och andra platser i Marocko. Brasilien. Två gånger har jag varit där nu, båda gångerna med Rosa Bussarna. Flera platser besökta, som de mäktiga Iguazúfallen. Två gånger med helikopter över de där fallen. Och andra gången jag var i Rio de Janeiro stannade jag kvar ensam, åkte till Peru en vända och sedan tillbaka till Rio för att vara med om karnevalen. Alla bilderna från det – både Peru och karnevalen – fortfarande borta eftersom just det minneskortet är spårlöst borta. Men minnen finns kvar. En hel natt med karnevalståg inne på Sambódromo och en massa annat på stan. Caipirinhas på den långa stranden Copacabana. Sambatakter i karnevalstågen. Nederländerna. Eller Holland som man väl alltid sade förr. Dit liftade jag för att se Bruce Springsteen 1985 och jag minns lyckan av att faktiskt ha lyckats med det på egen hand. Jag minns också den första ölen vid framkomst till Rotterdam då, en Oranjeboom. Och förstås de två konserterna med Bruce. Och senare… andra minnen från Amsterdam, Utrecht och annat. Frankrike. Ett antal besök i Paris. Jag tror att jag varit uppe i Eiffeltornet tre gånger. En av gångerna fick vi gå trapporna ner eftersom det var något problem med hissarna. Åtminstone ena halvan ner fick vi gå. Fotboll med Zlatan på Parc des Princes, sista The Wall-konserten med Roger Waters på Stade de France, besök på Père-Lachaise för att se Jim Morrisons och andras gravar, Jean Michel Jarre vid La Défense på nationaldagen 1990, Montmartre, långa promenader längs Seine. Och Monets trädgård i Giverny. David Gilmour vid Château de Chantilly. Och så vidare. England, på andra sidan vattnet från Frankrike. Första resan dit 1985. En vecka med klasskompisen Tommy och vänner i Nottingham. Kallt, men mycket kul. Pints of lager på pubar. Sedan länge innan jag var där igen. Jag tror det dröjde till gruppresa med Rosa Bussarna 1998, bl.a. genom England. Efter det, sedan jag upptäckt Ryanair: ett otal antal tripper till London och andra städer för konserter. Liverpool, Manchester, Leeds, Newcastle, Brighton, Nottingham, Birmingham etc. Argentina. Även där vid Iguazúfallen. De ses allra bäst från den argentinska sidan. Och Buenos Aires. Sevärd stad. Och de argentinska köttbitarna och det argentinska vinet. Och Ushuaia, världens sydligaste stad. En kul kväll och natt på en irländsk pub där. Portugal. Ett land jag skulle vilja se så mycket mer av. Mina korta besök i Lissabon har gett mersmak. Jag var på en världsutställning där också, 1998. Senast 2019, ett kort stopover på väg till USA. Vill verkligen tillbaka dit, höra fadosång på barer och dricka av det lättdruckna portugisiska vinet. Och så Kroatien. Inte så väldigt mycket av minnen därifrån, men när jag bilade ner genom Polen och Österrike 2017 tog jag mig ner även till Kroatien en snabb vända. Jag ville se det klara vatten jag sett så mycket av på bilder. De har ju nästan hela kuststräckan där av gamla Jugoslavien. Jag vill gärna dit igen, och se mycket mer av det landet. Det var de åtta kvartsfinalländerna det. Med minnesbilder som dyker upp. Men Qatar då? Nope, jag har aldrig riktigt varit där. Mina minnen där tilldrar sig bara från flygplatsen i Doha. Jag tror det var 11-12 timmar vi hade där mellan flyg och jag är ganska säker på att det var på väg hem från Nepal år 2000. Flygplatser räknas inte riktigt, men jag minns från alla de där timmarna där att det var fascinerande att se alla araber, kvinnor och män, i olika typer av fotsida klädesdräkter. Jag förstod att de sannolikt var från olika länder och i efterhand har jag förstått att kvinnorna med de blåa(?) och mycket heltäckande dräkterna, där det bara fanns ett ”fönster” av rutor framför ögonen, var från Afghanistan. Det fanns väl andra också där på flygplatsen, men araberna från diverse olika länder i regionen var de som man såg mest där. Jag tänkte nog redan då att jag gärna skulle vilja åka till Qatar och det ser ju onekligen häftigt ut med den moderna arkitekturen i landet, ett land som rest sig från att ha varit ett av världens fattigaste till att tvärtom vara ett av världens rikaste. Se där, vad små fyndigheter under marken kan göra. Att det sedan inte gick så långt för Qatar i fotbollen i VM kan väl vara begripligt. Det är ett litet land med liten befolkning. Det var mycket om Qatar innan VM. Landet kritiserades för mycket och på sikt kommer säkert också förändringar där. Varje land har sina fel och brister, men ordna världsmästerskap kan de i Qatar. Som jag förstått det är tillresta fans mycket nöjda med arrangemangen. Det är välordnat och lättåtkomligt. Jag åker gärna dit om jag kan någon gång, men jag hoppas att hotellpriserna i så fall gått ner lite för de verkar vara höga nu under VM. Sportswashing eller inte, men nu går VM där det går och jag tycker det är synd om någon valt bort att titta bara av några principiella skäl. Det har varit många rafflande fighter och överraskande till sensationella resultat. I morgon är det game on igen då Argentina och Kroatien ska göra upp om den ena finalplatsen. Och så nästa kväll Frankrike mot Marocko. Får Messi eller Mbappé höja den snygga pokalen på söndag eller kommer Kroatien och Marocko blanda sig i det hela? Må bästa lag vinna!