Whiskey in the jar

Jag var ju runt i musiktrakter i bl.a. Tennessee, Alabama och Louisiana nyligen och är det någon spritdryck som intimt förknippas med musik och kanske framför allt då rockmusik är det – skulle jag vilja påstå – Jack Daniel’s. Kanske har den amerikanska whiskeyn från Tennessee med det namnet på etiketten också bidragit till någon musikers eller artists undergång tack vare allt för stor närvaro av buteljen i logen före/efter avverkad konsert. Att en och annan flaska Jack Daniel’s funnits med på artisters och bands så kallade riders – d.v.s. vad man kräver/önskar till sin loge i samband med konserter – råder det nog i alla fall ingen tvekan om. Själv har jag inte varit überförtjust i just Jack Daniel’s utan har föredragit en enkel blended Scotch whisky om jag till äventyrs skulle ha någon starkvara av whiskysort vid tillfälle. Därmed också underförstått att jag inte är någon tillskyndare av väldigt rökiga whiskysorter och dyra flaskor med single maltwhisky. Nej, jag är en man med enkla vanor. Nåväl. När jag nu under mina irrfärder i södra delarna av USA ändå var någorlunda i krokarna (en liten omväg blev det förvisso) körde jag till Lynchburg, där Jack Daniel’s tillverkas. Jag kom dit lite sent, men hade turen att komma med på den dagens sista tur. Efter en kort busstransport på området vidtog en tur till fots och guiden berättade om destilleriets grundare Jack Daniel, visade var vattnet som används vid framställningen kommer flödande och redogjorde i vanlig ordning som det brukar vara på sådana här turer för tillverkningsprocessens olika delar. Samt berättade en del av historisk karaktär. Det var som helhet relativt givande och precis som vid liknande besök på bl.a. Heinekenbryggeriet i Amsterdam och Guinness Storehouse i Dublin kände jag att jag fick en mer positiv bild och därmed förhållningssätt till den aktuella drycken. Ja, i fallet Guinness var jag redan så att säga frälst och det kändes mer nästan som att vallfärda till ett tempel när jag kom dit, men just Heineken gillar jag betydligt mer efter en mycket bra tur där. Och det är nog samma med Jack Daniel’s. Man får ett slags förhållande till produkten när man gör sådana här studiebesök. På tidigare resor har det blivit dylika nedslag på det lilla destilleriet Edradour i Skottland, på Bushmill’s i Nordirland och Jameson Distillery i Midleton inte långt från Cork, Irland. Där kunde man få sig en riktig Irish Coffee på helt rätt ställe. Men nu var det alltså Jack Daniel’s som gällde och paradoxalt nog ligger det destilleriet i ett så kallat dry county, vilket torde vara en kvarleva från förbudstiden i vissa delar av USA. Det innebär att man inte får sälja alkohol i det aktuella området. Nu fanns det visserligen en butik som man förstås hamnade i när själva turen var över och hur det fungerar vet jag inte, men på något sätt kan man tydligen ändå sälja en del specialflaskor till kunder där. I begränsad omfattning. Och det finns också turer där man provsmakar olika sorter av whiskey från destilleriet. Det är tydligen tillåtet, men alltså inte försäljning fullt ut. Turen jag var på var utan provsmakning, men så skulle jag också köra en bit efter besöket. Det fick sedan jag kommit utanför dry countyt bli köp av en liten miniflaska för att smaka på drycken på hotellrummet efter framkomst dit och därmed också inviga köpt souvenirglas i Jack Daniel’s-butiken inne i själva Lunchburg. Destilleriet låg i vackra omgivningar, men träden på området var tämligen svarta. Tydligen var det en bieffekt av whiskeyframställandet och något som hembrännare förr i tiden hade problem med eftersom det lite grann avslöjade de mörksens gärningar som försiggick i gömda lokaler. Så förklarade i alla fall guiden. Vi fick på vår tur känna doften från kar där en del av processen pågick och det var på en del ställen whiskeyfat från golv till tak. De var nog dock som det verkade tomma. I en liten utställning visades hur man genom tiderna på olika sätt förpackat drycken, från gamla tiders krus – det är väl sådana man menar när man sjunger om whiskey in the jar – till Jack Daniel’s-flaskans olika stadier av utveckling. Ett trevligt besök i Lynchburg var det i alla fall och jag kommer att tänka på det nästa gång jag läppjar på några centiliter av drycken därifrån, vare sig den är upphälld från en flaska, karaff eller något gammalt krus.