Att besöka ett paradis och en bygds förfall

Det har varit tyst här. Tystnad beror alltid på något, men i detta fall mest på grund av värme, energiförluster, badtillfällen och en femdagarsmigrän. Men nu mår jag bra och jag är, sedan igår runt 15:30, äntligen på semester! Igår genomgick vi den magiska förändringen när man åker norrut, att trots att klockan blir senare blir världen ljusare, enbart för att vi åker mot norr.  Vi befinner oss just nu vid höga kusten-bron, strax under faktiskt, i en annan människas paradis. I ett hus som inte funnits inom den familjen speciellt länge men som har karaktär, en ingrodd känsla av hemtrevnad, som osar lugn och oas för den som äger det. Barnens farfar. Det glädjer mig att hans lilla paradis också får vara deras lilla paradis, att vi utan tvekan släpps in i den oasen. Det är oerhört tacksamt! Bilder kommer sen, jag är så mobilfri jag kan. Jag andas i att vara ledig på väg mot min egen privata himmel på jorden. Det badas, klättras på klippor, nattas oerhört sent, spelas spel och skrattas. Och vi pusslar ihop fyra vardagsliv till ett på semester tillsammans med Mickes familj innan vi på måndag åker vidare mot älskade efterlängtade Udden.  Jag älskar Norrland. Hade det inte varit så förbannat långt bort hade jag bott där jämt.  Något som slår mig med ett styng av sorg är vårt Norrländska förfall. Hur små fina samhällen, byar inte större än ett sörmländskt grannskap, förtvinar. Hur gamla hem och arbetsplatser drabbas av tidens förfall. Sneda fönsterluckor och vittrande färg. Gapande tomma fönster och igenväxta trädgårdar. En traktor ingen vill ha, som ingen fått att starta de senaste 10 åren, rost som grävt sig djupt ned i plåten. Ensam på det som en gång var en skogsväg. Skapar bilder i mitt huvud av hur det var då, förr, vem och vilka, hur och varför, och försöker sätta ihop dem med det trasiga från nu. Något, för mig, så himla fint i det som idag kanske anses fult. Men också lite sorgligt. Önskar att vi värnar mer om vår landsbygd och de som fortfarande är kvar där.  Men mest av allt har jag semester. Lever semester. Andas semester. Det är väldigt väldigt skönt, och väldigt väldigt välbehövligt.  HEJ!