Den beresta jackan

Jag och Farmor. Farmor och Jag. Historien och henne och mig. Och en grön jacka i bombermodell. Min farmor är 83 år. Hon är glad som en dag, vacker och nyförlovad. Det är juli och jag är i Norrbotten. Meddelar att jag tänker lämna kvar en jacka. En jag inte kommer sakna hemma men som jag kommer älska där. Den är i storlek small, men är rymlig. Militärgrön med orange foder. Dragkedja. Namnad så den inte ska försvinna och ingen av oss som passerar genom stugan ska behöva fundera på vem den i grunden tillhör. Den är min, och den är allas. Allas som råkar behöva en jacka i Norrbotten.  Och som hon använder den, farmor'n. Hon får den att leva, att få en historia, att få se världen, att värma, värna och hålla ihop. Precis vad den var avsedd för.  10/8 klockan 14:36 Jag får ett meddelande på messenger. Jackan har varit på kyrkogården, kollat in lingonen vid älven och värmt en 83 år gammal kropp i 13 plusgrader. På kvällen ska den äta surströmming. 19/8 klockan 20:20 Nytt meddelande på messenger. Jag får veta att jackan två dagar senare ska åka till Narvik. Farmor ska för första gången i livet åka så långt norrut (med nya kärleken), och mig veterligen gör jackan detsamma.  22/8 klockan 14:14 SMS. Jag får veta att farmor och jackan mår bra.  23/8 klockan 20:56  Jackan är tillbaka i Slagnäs. Farmor är nöjd och glad. Hon har haft fantastiska dagar.  Att jag får dela det här med henne på avstånd. Att våra samtal under sommardagar och sommarkvällar och en grön jacka gav mig det här. Tacksamheten. Över henne, över Honom, Han som fick henne att leva ännu mer och en grön jacka i oversizemodell.  HEJ!