Ett brunt åbäke, några barn och mycket snor

Okej, let's face it. Årets influensa skördar sina offer. För att någon vecka senare ta ytterligare en svängom i ett försök att få eventuella överlevare på fall. Micke och barnen har haft en tuff vecka med förkylning, slem och hög feber medan jag har agerat huvudkudde, stol och näsduk i ett.  Ungefär såhär, dag och natt sedan i fredags. Micke har knappt fått röra henne och min sida av sängen har varit näst intill ockuperad nattetid. Ronja har missat två kalas i helgen på grund av sjukan, och Micke har krigjobbat på diverse medikamenter. Tack gud för mathandling online dessa tider i livet. Jag vaknade i söndags till en frukostbricka, som ett tack för sömnen på bekostnad av min egen. Sådär man gör när den ena går på minusenergi.  Någon gång under helgen fick jag nog (var det igår?) och tog med barnen ut i det fina vädret. Ingen lång stund, men en värdefull sådan, av sol på näsan, kyla på kinderna och friskluft i lungorna innan barnen bad om att få gå in och äta pannkaka istället.  En ganska slagen hjälte, som synes. Och idag, kära vänner, beställde vi en ny soffa! När den kommit om 100 års leveranstid åker det brunorangeablommiga åbäket ut. Tills dess tänkte vi försöka få ordning på väggarna i vardagsrummet, snygga till vår bar och rent allmänt göra rummet redo för ett ansiktslyft. Det känns bra att kunna planera, VÅGA planera och se framåt.  I morse infann sig en episod av fart, de där korta stunderna då kidsen kör gasen i botten mellan trötthetssmällarna där de feberdäckar. Freja drog på sig Elsautstyrsel 2.0 medan Ronja antog Kapten Enhörning.  Ni ser ju. Det går ingen nöd på oss! Nu ska jag vika tvätt, dammsuga ur sängen (kissfläck är under bikarbonatsanering), bädda i rena lakan och slänga barn i säng. Nollställa huset inför en ny dag. Sånt gillar jag. HEJ!