Ljusdal, Pippi och feber

Det är lördag, epic ugnspannkaka står i ugnen och min nostalgilista är igång på Spotify vilket innebär att mina stela höfter vippar graciöst som ett dansande kassaskåp genom köket. Freja har fått feber och växlar mellan pigg och jättetrött. När en annan bokar begravningsentreprenör när termometern visar över 38 ville Freja hjälpa till att skura golvet och bada. Ronja verkar mest tycka att det är göttigt med en myslördag och bygger lego och kollar film like a pro medan Freja dricker 3000 liter vätska och sover med jämna mellanrum. Låt oss spola tillbaka bandet en vecka. För förra lördagen vid den här tiden var jag i Gävle, jag hade gått en promenad till sjukhuset, kramats med Josephine och levererat godis till densamme, ätit en köttfärspaj som lämnade mig mätt i fyra dagar framåt och satt i Annas soffa med en kopp te. En FANTASTISK kväll! För, i söndags, efter att ha grävt fram min blåblinkebil från 2 decimeter snö med en sopkvast, åkte jag till Ljusdal. Jag gick en kall snöig promenad på gator jag aldrig tidigare gått på och träffade människor jag aldrig tidigare sett.  Och förutom det åt jag sallad i sängen och tog en dusch. Efter att med stor tveksamhet bestämt mig för att sätta igång den. Rädslan över vilket munstycke som skulle spotta ur den första iskalla vattenduschen var stor.  Jag bodde på Ljusdal stadshotell som, förutom förvirrande duschar och god mat, även bjöd på funderingar över en telefonplacering. För vem behöver den här? Jävligt bakfulla människor som behöver roomservice? Eller människor med hjärtinfarkt inne på toaletten?  Men det var inte för duschmunstycken, telefoner och oupptäckta promenadvägar jag var där. Såklart. Utan för körutbildning. Jag missade veckan då mina egna kollegor åkte och fick istället privilegiet att åka tillsammans med Uppland. Dessutom fick jag testköra deras ambulanser, och jag gick från liten pluttebil till att sitta bakom ratten på en traktor. Eller monstertruck. Som fick försöka bogsera blåblinkebilen från en snödriva efter att ena Upplandsinstruktören varit lite för het på gasen.  Det gick sådär. Räddningstjänsten fick med ytterst belåtna ansiktsuttryck haka fast lillen bakom sin lastbil och dra lös den. Men ingen skada skedd på varken förare eller bil och utbildningen kunde fortsätta ett dygn till. Efter första kvällen testade jag inte bara att springa samma promenadrunda som dagen innan utan gjorde även en närgången inspektion av hotellrumsgolvet medan jag låg där och gjorde höftlyft. Helt okej heltäckningsmatta kan jag konstatera såhär efteråt.  Nåväl, dag 2 testade vi förutom bromssträckor och väjning i backkrön också broms i kurva. Det gick bra fram till det ökända sista åket då jag valde att kolla in en snöhög lite extra och göra ett permanent däckavtryck i snön.  Jag kan helt ärligt säga att jag inte trodde att jag skulle göra så bra ifrån mig som jag ändå gjorde den här utbildningen, snöhögskörning till trots. Att den med all säkerhet gjort mig till en bättre förare känns tryggt, och jag är så jäkla glad över att jag fick möjligheten att åka iväg och göra det här. Dessutom i perfekt vinterväglag. Ja, well. Middag står på agendan. Det gäller att hålla sina livvakter stora och starka så man känner sig safe.  Jag ville alltså egentligen inte berätta så mycket mer än att ambulansen är bäst. Och det visste vi ju egentligen redan. HEJ!