Rätt känsla på rätt plats

Alla som har barn vet att de regelbundet bryter ihop. Storgråt, skrik, viftande armar. Ibland av orsaker av mindre allvarlig karaktär, kan tyckas. Exempelvis i lördags när Freja och jag vann när vi spelade spel mot Ronja och hon blev jätteledsen för det. Freja alltså. Eller idag när Ronja sa att hon aldrig tänkte gå in och att vi skulle skämmas - innan hon smällde igen ytterdörren - för att hon inte ville se på Frost.  Ja.  Men så, dagar som idag. Som får mig att både le och skälva inombords. För dessa barn, och just nu i synnerhet det större barnet, som börjat förstå, känna in och bli stor, känner så mycket precis där det ska kännas. Det är hon som kommer emot mig i hallen när de tittar på Ferdinand och behöver närhet och torkade tårar för att Ferdinand är ensam och alla är så dumma mot honom. Det var hon som för två år sedan blev jätteledsen när hon tittade på Bolt, men inte kunde identifiera känslan med andra ord än att "hon mådde dåligt". Och det är hon som idag kommer in till mig när jag nattar lillasyster, storgråtandes och behöver hållas om, för att hon lyssnat på ljudbok om Lillebror och Nalle, när Lillebror råkar trampa ihjäl sin egen husmus.  Känslan igen. Känslan av att behöva plocka ut hjärtat på utsidan så det får vila lite. Känslan av att vilja skydda mina små älsklingar mot allt, mot allt skit i den här jävla världen som de kommer behöva se och ta del av. Och en känsla av stolthet och svällande mammakärlek. Att hon vågar tillåta sig känna de jobbiga känslorna också, att hon vågar be om tröst när hon behöver, att hon känner rätt känsla i rätt situation - vemod och sorgesamhet - där de ska vara. Inget hånfullt, inget elakt. Bara medkänsla.  Känslan av mitt enorma ansvar att bemöta henne korrekt, uppmuntra henne, trösta lagom och samtidigt visa att alla känslor är lika tillåtna. Att man får vara ledsen och arg också. Att det inte är något att dölja eller skämmas över och ingenting att skämta bort. Den kloka lilla människan som ännu inte förstått sin egen storhet. Må hennes syster vandra i hennes fotspår.  HEJ!