Till minne av läraren Tommy Lantz

Lärare. Mentor. Kollega. Partner. Familjemedlem. Vän. Älskad. Underbar. Snäll.  Det finns så många ord att beskriva en person, kärt barn har många namn brukar man säga. Personligen är jag otroligt glad över att ha fått träffat Tommy och haft honom som lärare, han har under alla dessa åren jag känt honom gjort ett sådant stort intryck hos mig. Hans lektioner var speciella, för jag kanske inte ärligt  minns allt om vad han lärde ut på samhällslektionerna men hur han lärde ut och vem han var som person minns jag med mycket värme. Tommy blev också extra speciell för den omtänksamhet och oro som väcktes hos mig, tillfällen han imponerade på mig och andra stunder satt jag som på nålar, redo att hjälpa till om det behövdes när hälsan inte var på topp.  Såhär i efterhand är jag otroligt glad att han inte gav upp utan fortsatte hela vägen tillsammans med oss, som lärare och mentor för vår klass. Med hans kärlek och passion till läraryrket skulle han ha fortsatt att vara lärare på Lunds Skola om han kunnat, ärligt så tror jag att han kanske inte var redo att sluta och jag hoppas att alla som fick chansen att vara hans elever förstår vilken unik lärare och person han var. Sista gången jag kramade om Tommy ordentligt var på nians avslutning. En kram som jag minns som var full av trygghet, värme och lyckönskningar.  Men allra sista finaste möte vi hade var på min invigning av fotoutställningen ”20 nyanser av kärlek” som skedde i Söderhamn, år 2015. Än i dag är jag tacksam över tiden Tommy och Kerstin tog för att besöka lilla mig, en sådan otrolig tacksamhet finns hos mig både för besök och det fina minnet. Till sist vill jag säga att tack vare Tommy har jag lärt vikten av kärlekens envishet, energi och hur lätt det är att sätta fotspår i någons själ utan att egentligen behöva känna varandra. Stort tack Tommy, för allt! Vila i frid!