Jag är tillbaka!

Hej igen!Long time no see...min dator har varit paj så det har inte blivit så mycket aktivitet här på sistone. Men nu ska jag försöka ta mig i kragen och komma igång med skrivandet!Maten går ganska så bra just nu. Jag har ingen aning om hur många kalorier jag äter, jag är fortfarande för rädd för att bli triggad av kaloriräknande. Men det känns som att jag äter typ tillräckligt. Mina hungerkänslor börjar sakta men säkert komma tillbaka! Det är faktiskt sjukt spännande! Efter att ha haft bulimi i nästan 3 år hade jag i stort sett glömt bort hur hunger och mättnad känns. Det är nog svårt att förstå den känslan om man alltid har ätit bra, men försök föreställa dig att du varit kroniskt magsjuk i 3 år...det tar liksom lite tid att återhämta sig från det!Jag väger mig inte heller! När jag var som sjukast kunde jag väga mig 20+ gånger per dag. Mitt liv styrdes ibland så mycket av siffran på vågen att jag inte kunde gå hemifrån på flera dagar, sjukt nog! Det kunde hända att jag vägde mig på morgonen innan jag skulle till skolan, var jag inte nöjd med siffran vågade jag inte gå på min föreläsning eller vad jag nu egentligen skulle ha gjort. Istället stannade jag hemma och ansträngde mig för att äta så lite som möjligt, eller helst inget alls. Kände jag mig "svullen" brukade jag tvinga i mig massor av vatten för att rensa ut inbillade "vätskeansamlingar". Var mitt äckel för mig själv och min kropp tillräckligt bedövat framåt kvällen, när det började skymma ute, kunde jag ge mig ut på långa löpningspass. Ibland smög jag ut på natten efter att min familj somnat och gick eller sprang några timmar till.När jag skriver det här känns det på ett sätt så avlägset att det jag beskriver faktiskt varit mitt liv tills för bara några månader sen...Idag när jag äter i stort sett vad jag vill och inte tränar någon kondition alls inser jag att jag redan tagit mig så sjukt långt från mitt sjuka jag! Idag åt jag lösgodis mitt på dagen, på en fredag, bara för att jag var sugen på det! Jag hade ingen tanke på att jag inte förtjänade det eller att jag skulle bli tjock. Jag har redan bestämt mig för att aldrig banta igen, så jag visste att jag inte skulle behöva kompensera för godiset senare. I min behandling får jag lära mig att hetsätningar uppkommer pga att man förbjuder sig själv att äta vissa saker eller mer än en viss mängd, när man tillslut oundvikligen bryter mot sina hårda regler, har man "misslyckats". En utsvulten hjärna och kropp resonerar då att "eftersom man ändå brutit mot reglerna"(med t ex en lite chokladbit) så kan man like gärna äta allt annat man förbjuder sig, och börja om med reglerna imorgon! Innan jag började min behandling trodde jag aldrig jag skulle kunna sluta äta när jag väl började, men sen jag slutade sätta upp regler och förbjuda viss mat, så har jag knappt ens en tanke på hetsätning.Skulle jag ge någon med en ätstörning råd för att påbörja ett tillfrisknande skulle mitt andra råd, efter att äta tillräckligt, vara att ta bort alla regler och tillåt dig äta vad du vill! Du och din kropp förtjänar det!