De senaste dagarna

Vera närmar sig elva månader, så så småningom får vi börja planera ettårskalas. Det i sig är vansinnigt på flera nivåer, men det är som sagt över en månad till dess ännu, så jag ska inte börja baxna över det i förtid. Jag hinner nog.Jag vet att jag har sagt det tidigare, men NU är min favoritålder. Hon är så gosig på alla vis, och en fröjd att umgås med. På tal om gosig, hon kommer på egen hand och kramas, och ger pussar med vidöppen mun. Det har inte hänt tidigare.Hon har dessutom blivit lite mer lättskött då hon nu kan leka några minuter åt gången på egen hand. En gång fick jag följa med i ett helt halvtimmes program på teve medan hon satt och lekte för sig själv bredvid. Det var nästan oroande. Vi har fikat en del på terassen då vädret har varit så fint i några dagar nu. Idag kändes som första riktiga vårdagen faktiskt. Idag kunde vi till och med ha av vantarna en stund då vi var i parken och gungade. Det var visserligen bara för att vi hade lekt i lekstugan tidigare, och det är så klumpigt där med vantarna. Vi har åkt en del bil, med finjackan på. Till exempel till Anninas igår, och till Sunds idag.I övrigt har jag börjat på med löpningen, och det är så skönt. Efter bara några gånger märker jag att andningen har blivit bättre (konditionen första gången var närmast obefintlig) och jag orkar lite mer varje gång. Jag har bara lite problem med att hålla ner tempot till vad jag orkar just nu, då jag helst skulle springa fullsulo hela tiden. Snart så.