Mattheten

Sedan förra inlägget har det bara fortsatt på precis samma vis. Med att Vera har vakat en till tre timmar mitt i natten, och med att jag som följd har snittat fem timmar sömn i över en vecka. Och jag är en person som behöver nio timmar för att funktionera hundraprocentigt. Åtta kan i undantagsfall duga. Fem duger inte någonstans. Inte heller fyra eller sex, som har varit fallet lika många gånger som fem. De flesta nätter har det bara varit att sitta i fåtöljen och invänta den där tunga andningen som hör sömnen till. Igår kom jag alltså på den skarpa idén att flytta spjälsängen tillbaka till vårt rum, så jag liksom skulle få ligga ner och invänta den där andningen. Eventuellt somna före själv, jag är ju inte omöjlig. Dessvärre rådde fullständigt kaos inatt, och oavsett om Vera befann sig i min famn, vår säng eller hennes säng så var det galet fel och allt som hjälpte (vilket det förresten inte gjorde) var att skrika rakt ut. För första gången någonsin satte jag henne faktiskt i egen säng och lät henne skrika medan jag låg i min säng. Så pass är det. Men då det inte gör någon skillnad hur man än kämpar och försöker så känns det i ett visst skede som att man lika gärna kan sluta försöka då. Ändå tog jag upp henne efter en minut.  Jag blir så jäkla matt. Observera nu förresten min svordom, och att jag aldrig annars svär. Annat än en enstaka gång i skrift, i kris. Men jag blir verkligen det. Och jag ska inte sticka under stol med att jag har en krävande unge. Jo, hon är underbar på alla sätt och vis, men hon kräver konstant allt av mig. I vanliga fall orkar jag, och är gärna med henne konstant, men då mitt batteri är kritiskt lågt vill jag bara dricka en kopp kaffe och se ut genom fönstret.  Då blir det desto tyngre när jag inte får. När en viss liten madame luktar sig till min naiva strävan efter två minuters lugn och bestämmer sig för att sätta ner foten. Och klänger och gnäller tills hon är delaktig i min kaffepaus. Allt annat är oacceptabelt för henne. Sen tänker jag att hon får dricka kaffe med mig, men att jag åtminstone ska kissa ifred, eller kolla ett whatsapp-meddelande, eller mikra hennes mat, och ju mer saker som inte går, desto mer matt blir jag. Nå, jag ringde till rådgivningen i morse så inatt ska hon få sova med strumpbyxor istället för pyjamas.  För att strumpbyxor löser alla problem.