om nära vänner

Våra fina vänner Ellen och hennes dotter Wilda sov över hos oss inatt, och Vera blev alldeles överlycklig då hon vaknade och hade en kompis här i morse. Helt oväntat fick jag fick också lite morsvila då de lekte så bra tillsammans.  Jag är så glad att jag fick spendera lite extra tid med Wilda före de flyttar till Oslo nästa vecka. Wilda har liksom alltid funnits i mitt liv, trots hennes ringa ålder. Hon är det första barn jag som vuxen lärde känna, och det barn som fick mig att längta efter ett eget barn. Gärna ett likadant. Jag har fullkomligt älskat att se henne växa upp och utvecklas, och se den unika relation som hon har bildat med sin mor. Eftersom att Ellen är ensamstående så är Wilda mer liksom en del av henne än bara en älskvärd börda. Ellen har visat att ett barn inte behöver begränsa alla aspekter av ens liv, och Wilda har fått vara med på resor, föreläsningar, möten, middagar, studie-evenemang och massa annat som hört Ellens liv till. Det har jag nog tagit till mig, och det är förmodligen därför jag inte är så snabb att leta skötare om jag vill göra något speciellt. Barn passar ju inte på krogen eller så, men annars tror jag det gör alla gott att inkorporera dem i sitt liv mer. Jag hoppas att Wilda och Vera trots sin åldersskillnad, och trots de landsgränser som kommer skilja dem åt från och med nästa vecka, kommer förbli bra vänner. Alla borde få ha en Wilda i sitt liv. Förresten, Svenska Yle gjorde en artikel om just Ellen och Wilda för ett litet tag sedan. HÄR hittar du den. Jag lovar, det är bra läsning.