Rätten att få uppfostra sitt eget barn

Jag har faktiskt något att skriva om idag. Ett fenomen som tycks bli allt vanligare (för mig), och som på riktigt stör ihjäl mig.  Att folk bara tar sig rätten att kommentera hur någon annan uppfostrar sitt barn. Det är ju ingen liten grej, som hur man bär sin scarf eller sorterar sina sopor, så det känns ju lite mera än det också. På sistone har jag fått höra flera gånger att jag låter Vera bestämma för mycket, och jag börjar bli liiite trött på att försvara hur jag medvetet har valt att uppfostra mitt barn. För det första, jag uppfostrar henne så att hon ska få utvecklas till sin egen person, inte så att hon ska passa in i en färdiggjuten form. Jag bemöter henne med kärlek, vänlighet och empati så att hon ska lära sig dessa egenskaper, istället för att bara lära henne att det hör till att säga förlåt om man gör så att någon börjar gråta. Jag tänker inte vara auktoritär eller hotfull för att få min vilja igenom, speciellt inte de gånger som det inte ens är så värst nödvändigt. Jag ser det som att det är mitt jobb nu att vara hemma med Vera och uppfostra henne, så då ska hon inte behöva ta baksätet för att jag måste städa eller scrolla på telefonen, utan jag kan ta mig tid för henne.  Hon har börjat pröva gränser nu och då det krävs så säger jag stopp. Hon är inte ett barn utan gränser, men hon är ett barn utan onödiga gränser. Det här sättet är säkert lite jobbigare ibland, än det skulle vara att använda sig av en färdig mall, men jag har tänkt igenom hur jag vill göra och så gott det går fullföljer jag.  Helt likt ett vanligt jobb är det här något man sällan får beröm för. Istället får man lön för mödan. Min lön är att se hur Vera utvecklas och växer, och hur det jag har satt i rullning tar fart. Det är helt tillräckligt.  Vad jag inte behöver är kritik, skämtsamt eller ej. Jag är inte hundra procent säker på att alla bollar jag sätter i rullning tar fart precis som jag vill, men låt mig försöka.  Och vet att mina avsikter alltid är bra.  Ett lyckligt barn, det är väl huvudsaken.