Utekvällar

Jag har lite fått uppfattningen att mammor sällan får/vill/kan gå ut. Det är inte riktigt fallet här. Jag är nog den mest sociala människan jag känner, och ribban för att gå ut på ett glas vin, en bit mat, en kopp te eller bara för att dansa ligger liksom på marknivå. Vi är två vuxna här i hushållet, och då barnet sover gör vi vad vi känner för. Dessutom orkar jag inte sitta inne många lediga kvällar i sträck och kolla film. Om jag däremot är mitt i en intressant tv-serie kan jag sitta inne varje dag i en månad i sträck, men det hör ju varken hit eller någon annanstans. Jag är en sådan som annars vill vara med mitt barn hela tiden. Jag ger henne alltid all uppmärksamhet, så fast vi är ute och träffar folk på dagarna så får jag inte stillat mitt sociala behov, då jag sällan lyckas föra vettiga dialoger med andra vuxna samtidigt. Därför händer det sig ofta att jag cyklar iväg en sväng och träffar någon familjemedlem kvällstid om Simon vill spela dator.  Syster, bror, bror, kusin.I helgen träffades jag och mina syskon vid Heidis där vi ställde oss och satt och umgicks några timmar innan vi gick ut. Det kändes precis som en fest från förr, och var hur roligt som helst, men många sådana kvällar per år orkar jag nog inte med längre, haha.  Jag och Paulina efter en utekväll i somras.Helst träffar jag bara en eller två vänner åt gången och umgås. Var vi umgås inpå småtimmarna är inte det viktiga för mig, och inte heller själva drickandet. Ibland dricker jag inte alls, men oftast blir det typ tre glas om vi går ut sen.Nu när jag läser igenom får jag känslan att jag försöker rättfärdiga. Det är typ motsatsen till vad jag ville åstadkomma, men jag känner ändå att jag naturligt går i försvarsläge bara jag går hemifrån. Speciellt då folk fortfarande frågar om Simon sköter så jag kan få komma ut en stund. Hrrm. Jag och Annina från en annan utekväll. En del av det roliga är ju också att få fixa upp sig, helst tillsammans medan man pratar.Och jag säger inte att man bara kan gå ut om man har umgåtts hela dagen med barnet innan, eller om man är nykter eller dricker max tre. Eller att man får gå ut bäst man vill, men kanske max en gång i månaden. Det är bara så jag vill ha det. Vill du gå ut en gång i veckan och bli askalas är det ju också din rätt. Det gör dig heller inte till en dålig förälder, för guess what? Barn sover om nätterna.  Dessutom är ju barnet inte i din vårdnad om du är ute. Jag och Kakan under min överraskningsfest i September. Lite märkligt att jag sitter här och exklamerar att jag är ute så ofta, och så tar det mig ett dygn att hitta en annan bild från en annan kväll ute. Haha. Nu är inlägget i varje fall uppdaterat med flera bilder.