En recap - what's on your mind honey?

Hej vänner, hur har ni det där ute? Jag hoppas innerligt att ni är ute och myser i solen om dagarna. Jisses vad fort det blev vår, känns som att mars exploderade med blomknoppar, värme och solstrålar, fullkomligt älskar det. Så vad har hänt sedan sist då? Allt skulle jag vilja påstå. Jag hann vara i skolan i två veckor innan jag flög iväg på ett jobbgig för Wasa uppe i Kungsberget, svinroligt. I två veckor levde jag i underställ, mössa och termobrallor. Samtidigt som jag åt knäckebröd på tväran, lekte snöbollskrig med barn och kramades med min trogna vapendragare Rebecka så fightades jag med ett examensarbete, undrar ibland hur fan jag klarar av att få ihop livet men vill man så kan man.. antar jag, ingen är lyckligare än jag över det faktumet.  Så när jag väl lyckats få in examensarbetet i tid och tröttnat på knäcke bar det av ner till Skåne igen för några få dygn hos mina föräldrar och en dag i skolan. Sista riktiga dagen innan vår tredje praktikperiod kickade igång. Nästa gång jag sätter min fot i Landskrona är veckan vi tar examen. Förstår ärligt talat inte vart dessa två åren tagit vägen. Såhär nöjda var vi dagen efter vi kickat in examensarbetet klockan tre på morgonen och fått fyra timmars sömn innan det var dags för snöbollskrig igen. Rena krigare!  Så, tillbaka till Stockholm igen bar det och helgen var tänkt att vara väldigt lugn. Så blev inte fallet, ni vet ju vid detta laget hur kul det är med fart och fläkt och eftersom min Mr från Las Vegas kommit hem igen mötte jag upp honom på stan för galej. Det blev söndag och söndag i detta fallet innebar dagen innan vi gick ut på vår tredje och sista praktik. Jag har nog aldrig varit så nervös och sömnlös som jag var under denna dag. Ångesten var total och jag simmade runt i en konstant dimma medan livet fortgick. När måndagsmorgon kom och larmet på min telefon ringde klockan 05.30 var jag klar vaken och nästan studsade upp ur sängen, letade efter ångestdämpande i köksskåpet men kom på att jag inte vanligtvis leker med ångestmoln så det blev inget med det. När jag slutligen skulle hoppa på tuben för att åka till mitt nya kontor fick jag andnöd och trodde att jag skulle dö, ställde mig i ett gathörn och ringde Nathalie, grät lite men fick ny energi och traskade in, möttes av leende och blommor, trivdes. Och där är vi ifatt tiden. Idag är det fredag och två veckor av min praktiktid har svischat förbi i raketfart, så roligt och otroligt läskigt att tiden går så fort som den gör. Nu ska jag kila till affären här runt hörnet och handla mat, ikväll kommer en snygg man hem till mig och käkar middag, lyllo mig!  Vi ses i vimlet, älsklingar!