Om rädslan för att bara vara

Okej vänner, nu ska vi prata allvar här i dagboken en stund. Igår trillade jag över ett inlägg på LinkedIn (ja, självklart använder jag mig utav den kanalen också!) som en ny bekantskap till mig skrivit. Han heter Jakob Linden och inlägget handlade om passion framför perfektion.  "Det är så många där ute som jagar perfektion! Jag gjorde också detta tidigare, vad jag märkte är att jag tappade passionen och glöden i ögonen. Blev alldeles för detaljstyrd och tänkte för mycket på hur saker och ting skulle uppfattas i andras ögon, detta bromsade mina resultat. Insåg att perfektion är omöjligt, slutade då jaga det. Började istället fortsätta konstant utveckla mig själv men släppte lös passionen och glädjen, mitt liv har aldrig varit detsamma! Resultaten förändrades totalt!"  Jag fastnade och blev häpen över hur klok denna man är. Jag fastnade för att jag känner igen mig. I oktober påbörjade jag min andra praktik och hela hösten och vintern mådde jag dåligt. Jag mådde dåligt för att jag letade efter något jag inte kunde hitta, perfektion. Jag mådde dåligt för att jag var tvungen att prestera med perfektion för att människorna i min dåvarande omgivning skulle se mig, ge mig någon form av uppmuntrande bemötande. Jag tappade passionen och glöden. När jag kom tillbaka till skolan efter att min praktik var jag trött. Delvis psykiskt för att mina tre månader där varit intensiva både känslomässigt men också praktiskt. Jag var delvis trött för att det började klia i kroppen, minns sist jag kände såhär. Två dagar innan mitt senaste sommarlov tog slut, utav två och en halv månad hade jag varit ledig i en vecka. Hela sommaren ringde min telefon varmt och jag blev headhuntad för diverse jobb, jag älskade det. Älskade att jag varje morgon visste att om några timmar ringer telefonen för ett nytt uppdrag och det är inte det att jag tröttnade på att det var så, jag tröttnade för att jag tog mig an ALLT. Precis som med allt annat som man tjatar ut så tröttnar man. Spela en och samma låt i en vecka och tillslut vill du inte höra den längre. Räddaren var att komma igång med skolan igen. Hur som helst, tillbaka till ämnet passion. Jag tror intensivt på att det är viktigt att ha passion för det man gör, tappar man passionen måste man ändra fokus. För två veckor sedan gick jag ut på min tredje och sista praktikperiod, en period som sträcker sig över tolv veckor. Jag var pirrig och nöjd, jag hade fått praktik på marknadsföringsbyrån jag kämpat en stund för att komma in på, tänkte att nu är jag så jävla trött på event att jag vill fördjupa mig i marknadsföring istället.  Två veckor gick och idag tog jag ett möte med min handledare, berättade för henne att jag inte kände varken passion eller glöd längre, tackade för mig och gick. Ja minsann, Sara Nilsson kastade in handduken och gick, valde livet och passion framför perfektion.  Och nu då tänker väl ni? Du har tio veckors praktik kvar ditt jävla dumhuvud, vad ska du nu göra? Så tänkte jag också efter att hypen efter att inte sitta instängd på ett kontor framför en dator lagt sig, men svaret är enkelt, tror jag. Jag ska självklart söka mig till en renodlad eventbyrå istället för att fullfölja min praktik där. I samma veva som detta sker ska jag starta eget, japp ni hörde rätt. This lil’ chica blir egenföretagare från och med nästa vecka. Dags att fullfölja drömmar och skapa det bästa tänkbara året någonsin för jag menar, vi har ju faktiskt bara ett liv.. hur jävla svårt ska det vara att ha mer roligt än tråkigt och hur jävla svårt ska det vara att bara få vara det man vill vara, chansa och kasta sig ut på okänt vatten ett tag, det värsta som kan hända är ju att det skiter sig men förhoppningsvis så hade man jävligt roligt på vägen dit vilket gör varenda levande sekund värt det. För att behålla passionen tror jag att det är viktigt för mig med varierande uppdrag. Jag skulle kunna tänka mig att ha en hektisk sommar med många eventgig runt om i världen men backa och lugna ner mig igen till hösten, kanske fastna någonstans under en längre tid samtidigt som jag giggar och uppfyller drömmar med Rebecka och våra företag.  Livet ska vara härligt och framför allt ärligt. Var ärliga mot er själva och tro på er själva, vill man så kommer man hur långt som helst. Full fokus nu men först - kaffe med en styck snygg Oliviasambo och hennes le böyfriend.  Vi ses i vimlet, älsklingar!