Detta är till er som hade sönder mig

För någon dag sen kom det till mig, dom där alla tankarna kom till mig samtidigt, dom där, där allt gick fel. Jag minns det som det var igår, det sitter så starkt fast i min hjärna när jag sitter på golvet i vardagsrummet, jag hade ingen tve på mitt rum så att få smyga ner och göra nått busigt sent på natten va spännande, men jag önskar att jag sov, herregud vad jag önskar att jag sov.En bil hördes utanför huset och jag sprang upp, allt var mörkt och jag sprang. Jag var anfådd och rädd, kunde inte få luft när ja dragit upp täcket. "Sara" hörde jag. Jag var ensam hemma innan du kom hem. Jag var helt själv, alla hade lämnat mig. Varför brydde ni er inte om mig? Nätter efter nätter var det likadant, jag var rädd och ensam, så många nätter. Varför ville ni inte bry er om mig? Ingen av er, ingen alls. Vi var ju ändå fyra styckna som jag trodde skulle hålla ihop tillsammans. Jag var ändå inte så gammal, jag visste ingenting, jag visste inte vart jag skulle ta vägen för allt jag hade var mitt rum. Det jag gillade mest med dig var att du var så blyg och tillbakadragen. Det var så fint och gulligt på samma gång, en sån personlighet trodde jag inte fanns, sen var du väldigt snygg också. Jag var inte gammal, jag var inte beredd och jag visste inte att jag skulle behöva uppfylla alla din krav så tidigt. Vi hade det ju bra, men du var aldrig nöjd, det var något mer du ville ha av mig, något jag inte kunde ge dig.Du satt fast i mig så himla länge, även om du aldrig ens fanns dör. Det pirrade till lite extra när jag visste att du skulle komma hem till mig, du satt på soffan och du satt där, på sant. Jag tänkte att det kanske vänder för mig, jag kanske vågar släppa in någon igen. Dagen efter var du borta. Poff, bara sådär. Vilken lek, vilken vidrig lek, ärligt talat. Ni tre har krossat mig. Jag har börjat inse det nu. Det ör ni som har fått det vara svårt för mig. Ni har gett mig utmaningar men ni har gjort det svårt. Tönk att ni gjort som ni gjort, är inte ens säker om ni vet om det. Jag går starkare ur det här. Bara jag får släppa taget, på riktigt denna gång, jag måste och ni måste låta mig göra det. Snälla.