Hyllningsinlägg 7/30

(Skulle ha publicerats på söndag)Vi har inte känt varandra länge alls men jag känner ett väldigt starkt band mellan oss och det gör mig oerhört tacksam över så himla mycket. Jag gick en kurs via jobbet som jag blev erbjuden av min dåvarande chef. Vi var några stycken. Två andra från mitt jobb och dom andra två via skolan. Alla vi bar på något tufft. Jag kände alla hyfsat bra utom en. Visste såklart inte vad hon hade gått igenom, men jag fick snabbt en känsla av att hon var så så himla stark och någon jag ville ge all kärlek som jag kunde. Vi delade på just det vi kände att vi orkade på kursen. Det bandet vi fick efteråt gjorde mig glad. Hon märkte att jag kämpade lite extra mycket och skrev ett meddelande på facebook. Som senare ledde till sms, Det kändes speciellt på nått sätt, mer äkta. Sen efter det skriver vi till varandra just när vi vill och orkar, vi lyfter varann, är ledsna för varandra, är glada för våran skull och finns där för varandra. Det kan ta dagar innan jag svarar, samma gäller henne. För det är det som är fint, vi gör det vi känner för. Är verkligen så skönt att skriva av sig ibland och känna att vi känner så lika i så många delar. Jag uppskattar vårat vänskap så in i bomben. Agneta, tack för att du finns.