Highway 1 del 3, hej LA 10/9

Klockan ringde och en ny dag var i gryningen. Snabb dusch och utcheckning sen mot första bästa frukosthak. Det blev omelett, pannkakor och frukt med kaffe till. Typ godaste frukosten hittills. Sen blev det tricksa med boll ute på gatan. Vi blev strandade där ett tag då Henke och Simon åkte på eget äventyr. Dock sket vi i vilket, vi va ju uppslukade av vår aktivitet redan. De tog en sväng utan att vi la någon större relevans i det och kom sedan ock plockade upp oss, tro det eller ej. Dock hade de nog gärna åkt sista biten av vår roadtrip själva, i lugn och ro utan bus och stoj i baksäterna. Men riktigt så kul skulle de inte få ha det.  Ut på HW1 igen och vidare. Vi struntade i det kända Hearst castle eftersom vi hade passerat det igår kväll. Men fick trots allt se den märkliga synen av fritt levande zebror på den torra steppen intill vägen. Konstig syn men väldigt kul. Vidare gick vägen längs med havskanten en bra bit. Vi hade passerat en av de vackraste bitarna av HW1 redan men vyerna fortsatta att häpna oss. Vi stannade till någon gång och sträckte lite på benen vid något passande ställe för att kolla på vyn. Där såg vi bla några galna kajakare som roade sig i vattnet. Men de var inte de enda galna människorna här. Kan väl säga att stämningen i bilen går ganska högt och mycket bus hela tiden nästan. Några få stunder när Max har kört har det varit hyfsat lugnt då alla sovit. Men nu var det dags för bus igen med i princip vattenkrig längst bak i bilen. Oklart, men mycket skratt blev det.  Sedan styrde bilen mot ännu ett äventyr. Vi betalade vår väg in mot Kaliforniens längsta stränder och svängde ut på stranden i bilen. Med rutorna nedvevade och den kalla vinden i ansiktet med vattnet typ precis under oss körde vi på sandbanken i vår GMC. Inte helt terränggående bil men det gick galant. Vi hann sitta lite utanför innan vi blev tillsagda men wow så det var härligt. Stranden bara fortsatte och fortsatte så tillslut vände vi om. Simon styrde bilen fram och tillbaka över sanden och vid ett tillfälle blev det lite väl långt ut mot havet så inte bara bilen fick sig en dusch utan hälften av oss i bilen också. Gapflabb delux. Allt blött i bilen förutom mupparna allra längst bak. Haha skrattar så fort jag tänker på det, för egentligen var det så oskyldigt och inte alls med flit. Med en sandig bil utvändigt och numera invändigt tillsammans med saltvattnet styrde vi mot nästa mål. Simon ord  ”dagens tema var vatten i bilen” satte verkligen ord på vad dagen bjöd på.  Med mig och Mich längst bak kunde det råda total tystnad (nästan), glada sånger eller massa buk, så ingen satt säker. Busgänget med alltid något lurigt på g, men det går nog att anamma på alla i familjen.  Vi lyckades tajma in maten idag med och tog oss en matbit inne på Dennis. Helt okej ändå, men mätta och redo för ytterligare färd vidare. DJ Mich (min favvo) stod stundtals för musiken, men tror vi alla har fått köra vår egna styrning av musiken i högtalarna. Det blev massage och snart tröttnade gänget. Vi tog den lite snabbare vägen över 101 till Santa Barbara. Vi passerade kullar med vinrankor och diverse vingårdar på vår tur.  Tillbaka till Santa Barbara som jag också redan besök, typ 6-7 år sedan. Jag kände nog igen stranden framför oss men annars var det svårt att ta fram minnena. Vi parlerade och strosade längs med den breda folkfria stranden mot piren. Och bara sådär fick vi för oss att bada i det inte längre isande vattnet så det var bara av med kläderna och plums i i underkläderna. Så skönt det var! Bästa idéen. Skönt ljummet (okej kanske lite kallare), väldigt salt och roliga vågor som man kunde leka i. Även busa med tången som flöt i vattnet var högst populärt. Nytvättade fortsatte vi bort mot piren för att sen svänga av upp mot centrum. Riktigt fin mysig ren stad som skriker surfsamhälle. Mysiga cafén  och restauranger kantade huvudgatan med diverse affärer insprängda mellan. Vi kom upp till en farmers market längre upp på gatan och gillade skarpt detta. Massa grönsaker och frukter och diverse annat som man kan ha på dessa tillställningar fanns att erbjuda alla turister och lokalbor. Musik spelade från gatuartisterna och från restaurangerna. Vi köpte med oss lite frukt och ost och smet tillbaka till bilen. Lite sena och bara något överskriden parkering var vi nöjda med SB. Kul att ha kommit tillbaka en kortis efter så lång tid. Jag gillar stället så mycket och jag ör nog inte den enda som fått upp ögonen här. Hit kan jag komma tillbaka, igen.  Nu var det dags för solen att singla ner igen, tänka sig vad dagarna går fort. Vi hinner ändå med mycket på en dag också. Vi har ju spenderat mycket tid i bilen men det har gått så bra och vi har haft så kul. Så mycket skratt och bus. Jag blir varm inombords när jag tänker på det som varit och lite ledsen av att det går mot sitt slut. Men lite kvar på roadtrippen har vi ännu. Musik spelade som vanligt och vi sjöng med i det vi kunde. Keep bleeding for love blandad med skratt och knapriga toner av oklar karaktär ljöd i bilen. Middag blev det på Jack in the box som blev rankade 1-2-3 av oss, alltså topp 3 tillsammans med Carls jr och jag kommer faktiskt inte ihåg om det var Taco Bell eller Dennis. Wendy’s sist iaf.  Turen fortsatte i mörkret men snart började Los Angeles lysa upp. Vi mötte upp vår host och blev guidade till vår parkering och till vår lägenhet här i LA. Wow vilken lägenhet säger jag bara. Stor rymligt fräsch med flera rum och fint kök med balkong och utsikt över stadsmiljö. Detta blir nog super för våra sista dagar tillsammans. Dags igen att bli lokalbo helt enkelt. Efter mycket diskussion var vi alla inkvarterade i varsina dubbelsängar och snart skulle vi sova sött.