Utan planer och över havet 19/9

Morgonen nalkades och vi hade sovit gott och var redo för en dag utan något som helst bokat men en massa planer för de kommande dagarna. Vi hade de senaste dagarna diskuterat och dividerat kring färja till Los Mochis Topolobampo, tågbiljetter till El Chepe, boenden och transport. Planerna fanns men utan en enda biljett eller bokning. Gambling skulle bli dagens tema helt enkelt. Nytt och spännande för oss.  Men först frukost och lite snack med Luis. Han hade varit väldigt snäll igår och ringt till en vän i Los Mochis för oss. Och även han skulle med färjan dit, men hade inte heller någon biljett. Vi bestämde att vi skulle ses på terminalen hur som helst. Vi packade ihop våra saker och gick för att köpa några mackor på ett bageri som vi hittade igår. Roligt att handla på det lokala bageriet och förstå sig på hur man går till väga här. Sen tillbaka och sätta på oss våra väskor. Vi tackade och sa hejdå till personalen och gick ner mot Malecón för att försöka lifta. Slumpen gjorde att vi träffade på Luis när vi gick förbi busstationen, men vi förklarade att vi skulle testa lifta först och främst. Efter ett kort tag snappade vi upp en Uber istället men fick betala mindre än bussen iaf så vi var nöjda. Alltid kul med dessa korta utbyten på resande fot.  Vi kom fram och blev i princip pekade i rätt riktning till själva färjeterminalen. Väl där träffade vi vårt första hinder. Det fanns inga biljetter. Men det fanns en chans att vi ändå kunde få biljetter så vi väntade och väntade. På terminalen träffade vi även på en glad dansk man, Kim, som vi insåg hade samma resrutt som vi hade i tanken. Vi beslöt att vi skulle försöka ta oss till El Chepe tillsammans. Han var tydligen en riktig resefantast som brann för resor. Han arbetade med resor och lite annat blandat och reste mellan jobben. Man träffar inte så många medelålders människor som lever ut sina resedrömmar på detta sätt. Vi var imponerade och tyckte om varandras sällskap. Vi alla 4 höll tummarna att vi skulle få våra biljetter till färjan. Timman gick och vi satt och stirrade mot kassan där personalen skulle vinka in oss så fort de visste. Jag tror vi gjorde henne lite obekväm med den stirrleken vi körde på. Men så farligt var det nog inte. Inte heller hade vi sett till Luis, men han hade kanske fått reda på att färjan var full.  Efter några böner fick vi vinken och domen var på ingång. Och JAA, vi skulle få plats. Glädjeskutt och ny energi. Yes, flyt och kanske lite tur. Det hade också snackats om någon cyklon som skulle blåsa in under helgen men den höll sig tydligen tillräckligt långt borta från vårt räckhåll så båten kunde avgå.  Med leenden till bredden åkte vi på båten och satte oss i restaurangen. Vi skulle senare få sittplatser så fort vi var iväg. Vi hade ätit våra mackor i väntan på beskedet och nu blev det lunch nummer 2. Riktigt god tacos, ffa fyllningarna med fisk och nötkött. Och strax därpå träffade vi gladeligen på Kim och allt gick nu enligt plan so far.  Det var högljutt i restaurangen och folk spelade kort och roade sig på olika sätt. Vi chillade mest men tog oss sen till våra tilldelade platser. Det låg folk lite varsom och sussade likväl på sätena som på golvet och vi joinade trötta gänget. Vi alla fick oss nog en blund trots att det snarkades högljutt från folket runtomkring oss. Till och med så de tunga andningarna överhördes musiken i öronen. Tv var dessutom på och visade ändå bra och hyfsat nya filmer men dubbade och utan text så det var inte helt lätt att hänga med. Det var konstigt att se karate kid med spansk dubbning när man ändå vet hur de egentligen låter, men lite kul var det. Det blev även en liten kort utforskning av båten vilket var starkt begränsat då båten ffa opererade som frakttransport. Men det fanns ett öppen däck utomhus där man kunde blicka ut över det oändliga öppna havet utan ände. Det var dock härligt att komma ut och få vinden leka i håret och låta huden få känna på värmen utomhus. ACn var på inne och gjorde salarna med sittplatserna ganska kalla men behagliga.  Timmarna gick och kvällen närmade sig. Vi gick alla ut för att se solnedgången och wow. Verkligen en av de bästa solnedgångar jag fått uppleva. Med en blå himmel med endast några moln vid horisonten såg vi solen och dess ljus sjunka djupt ner i havet. Ett fantastiskt skådespel utspelade sig på hela himlen med massa färger och skiftningar. Himlen och havet mötte långsam varandra i färger och tillslut såg man inte längre horisontens skiljelinje. Stjärnorna började träda fram och snart började lamporna på land synas. Ytterligare ett spektakulärt skådespel utspelade sig på den kolsvarta himlen med blixtar som långt borta sände upp molnen i lite varierande färger. Ballt, likt ett slag uppe i himlen.  Turen började närma sig sitt slut, trodde vi iaf. Vår grupp på 4 samlades i restaurangen och bekantade oss med ytterligare några främlingar som Kim hade snackat med. En fransk man och en lite äldre japansk man. Båda, likt Kim med mycket reserfarenheter med sig i bagaget. Vi pratade om lite allt möjligt och delade resehistorier och erfarenhet. Både två reste med sina cyklar som resekompanjoner och skulle båda två i princip cykla från USA till Central- eller Sydamerika på de månader de hade var. Tänk hur många mil de kommer ta sig. De där med cykelresan får bli senare för oss dock, men fröet är numera sått. Vi fick lära oss ett multianvöndbart ord på japanska, tomo, som kunde betyda i princip de man ville. Om ni ville veta.  Klockan tickade långt efter ursprungliga ankomsttid troligen pga lite sämre väder. Därav blev alla bjudna på ytterligare en måltid där kring 12 kanske. Och knappa timmen senare var vi äntligen i land och hör regnade det faktiskt lite. Det hade vi inte sett på knappt 3 veckor än så länge. Vi hämtade upp bagaget och fick tag på en taxi trots den sena timmen för en billig peng. Halvslumrandes åkte vi till tågstationen för att spendera natten där. Vi hade enslingen tänkt ta oss till vårt bokade boende men vi halade på Kim som ändå skulle direkt till stationen. Och vi betalade ingen avbokningsavgift och hade ändå inte fått många timmar i en riktigt säng då vi kom fram halv 2 på natten. Istället blev det några halvdana sovtimmar på en träbänk dock på en väldigt fräsch tågstation. Vi kunde till och med borsta tänderna innan vi la oss tillrätta med musik i öronen och tröja över huvudet. Sov sött, eller.