Vi som är Team Winqvist.

Om du inte kan peka ut galningen är det antagligen på grund av att du är galningen.Nåja, jag har i alla fall Patrik Winqvist med mig.Alltid något.  "Ut med bollen nu då. Han är ju skadad!" Christoffer Andersson ligger ner och den svenske kommentatorn närmast skriker ur sig orden. Eller ordern om ni så vill. Andersson har fått en armbåge i magen, men spelarna i Inter bryr sig inte. De jagar uppåt, jagar målet, springer desperat i ett försök att undvika fiaskospöket som visslar oroväckande från sluttande läktare på Giuseppe Meazza. Det hjälper inte. Det räcker inte. Det tar slut. Marcello Lippi vandrar direkt av planen. Ingen hand till Nanne Bergstrand, ingen tid för reportern som desperat försöker få svar på sina frågor. Han bara viftar bort henne och fortsätter. Ut från stadion. Ut ur Champions League innan det ens har börjat och vi har ett rödblått mirakel som fram till dess att Malmö FF sprang hela vägen in i finrummet var senaste gången ett svenskt lag nådde de där åtråvärda miljonerna. Men om. Om långbollen från Laurent Blanc hade nått rätt adress. Om Alvaro Recoba tagit revansch och om San Siro-Sven bara varit Sven Andersson hade det kanske fortfarande snackats om hur Inter inte slog ut bollen. Hur de osportsligt besegrade Helsingborg. Det är sannolikt att åtminstone HIF-fansen gjort det. Supportrar är som elefanter. De glömmer aldrig. Säg Alain Sars till en svartgul och det kokar inom hen. I det stora hela spelar det dock givetvis ingen roll. Det är mycket möjligt att Christoffer Andersson verkligen träffades av den där armbågen. Det är mycket möjligt att han fick ont, men det är mer sannolikt att han la sig ner för att få tiden att gå. För att hjälpa miraklet på vägen och det struntade Inter i. Desperationen gjorde laget blint för den oskrivna regeln och egentligen är det självklart. Alain Sars gjord ett misstag, men vad bryr sig Barcelona om det? De vann matchen och hade det krävts att de spelat vidare samtidigt som, låt oss säga, Nebojsa Novakovic legat och vridit sig i plågor hade de gjort det. Det motsatta hade också gällt. En seger är en seger och i historieböckerna står resultatet skrivet och inte mycket mer. Vi vet i alla fall vem som räknar hem slantarna. Jag kommer att tänka på det när jag läser en intervju med William Eskelinen i Sundsvalls Tidning. Han är förbannad på Trelleborg. Eller rättare sagt, han är förbannad på TFF:s tränare Patrik Winqvist och det har inget att göra med att Winqvist har fräckheten coacha i kortärmat norr om Uppsala. Nej, Eskelinen kastade ut en boll på grund av skada och Trelleborg gav inte tillbaka den.  "Jättesmutsigt, jag tycker det är dåligt av Trelleborg. Det är deras tränare Patrick Winqvist, jag vet om att han inte är en fair play-tränare. Jag har sett det tidigare och tycker inte alls det är bra för sporten, säger målvakten till tidningen. Kanske grundar han det på den intervju som Winqvist gjorde i Kvällsposten där han pratade om det där med att spela ut bollen eller ge tillbaka den. I korthet kan den sammanfattas med att det hans lag inte ska spela ut bollen, eller ge tillbaka den, annat än vid allvarlig skada och det är det i första hand domaren som ska avgöra. I like it. I like it a lot.Minns ni i fjol när Jiloan Hamad inte gav tillbaka bollen till spelarna i Häcken? Hammarby kvitterade och Mikael Stahre såg ut som om han fått en golfboll i skallen. Han tyckte antagligen att hela världen var dum i huvudet och Anders Andersson blev i det närmaste supporterspontan i expertstolen. "Fy fan, vad dåligt, fy fan, vad dåligt", upprepade han. Nu blev ju effekten av det agerandet inte avgörande eftersom Paulinho hängde in en segerfrispark på övertid, men rubrikerna handlade om Hamad, Andersson, strupgrepp och det blev ju en stor grej. Jag tyckte då, och jag tycker nu, att Hamad gjorde fel. Han menade på att Häcken försökte maska hem segern och det här var Hammarbys svar. Gott så. Om det inte vore för att Hammarby hade gjort exakt samma sak i motsatt situation. Om Danmarks Mourinho (Jacob Michelsen) sagt klart och tydligt att om motståndaren spelar ut bollen på grund av skada utan att domaren blåst ger vi inte tillbaka den. Det är vår policy. Då hade Sveriges Mourinho (Stahre) varit tvungen att svälja den förtreten utan att vifta med armarna av ilska, men det hade han inte gjort. Den oskrivna regeln gällde och Hamad var snett på det. Det är Eskelinen också. Han visste hur Winqvist vill att hans mannar ska agera. "Inte bra för sporten?" Jo, det är jävligt bra för sporten. Att spelare blir "skadade" i ledning i slutminuterna hör till. Det är en del av segerreceptet hos i stort sett alla fotbollslag, men om Winqvist vill ändra på det är jag på hans sida. Han står nog relativt ensam på barrikaden och kanske ser han ut som en galning, men i sådana fall kan han hitta en till i mig och det måste ju börja någonstans. I den där intervjun med KvP får han frågan om han tror att hans syn på de här sakerna kommer att vara standard i framtidens fotboll. Han svarar inte riktigt på den frågan utan svävar i väg lite, men vi kan väl hoppas att det är så, vi som är team Winqvist. Han, jag och ... Jiloan Hamad?