Att återvända hem

Nog vet jag att åren går väldigt fort och när man är äldre går de fortare.För min del har trettio år gått väldigt fort.Jag kan inte fatta att jag har bott i mitt hus i byggraddan i trettio år. Jag slutade på brukskontoret 1953 för att gifta mej. Min kära man var av en riktig SJ familj där alla hade jobbat vid SJ och då även han. Vår resa började vid Kilsmo i 2 år för att sedan fortsätta till Fågelsta som var en stor järnvägsstation som var mellan Skänninge och Motala och där blev vi kvar i 10 år och där var mycket rörelse för där bytte alla tåg som skulle till Vadstena. Från våra fönster på järnvägsstationen kunde vi se kyrktornen i Vadstena och så minns jag alla gula rappsfält som blev på hösten. En mycket fin tid och vi trivdes mycket bra. Men för  att söka högre befattning så måste man flytta såi fortsättningen blev det Katrineholm och Stockholm. Men vi ville ju komma till Örebro och år 1970 fick min man en tjänst där. Och vi blev mycket glada för vi hyrde halva vårt hus tidigare. Och jag hade fått en tjänst på universitetssjukhuset och vår son hade börjat läsa i Uppsala och vi hade det så bra. Men ibland får man inte ha det för bra för år 1977 fick min man lämna oss för alltid. Efter detta följde en mycket mörk tid för mej och min son.Men vi hade god hjälp av mormor och morfar som då fanns i byggraddan. Sedan år 1980 kom brev från Johan Gripenstedt att han skulle sälja tre av våra hus i raddan och då var ju vårt hus med och han undrade om vi ville köpa det.Efter mycket funderande bestämde min son och jag oss för att huset skulle bli vårt. Och sedan när jag blev pensionär började jag att fundera på att flytta hem igen.Så år 1994 bestämde jag mej för att flytta från Järnvägsgatan i Örebro där jag hade bott sedan 1970 och flytta hem. Men jag var mycket mörkrädd först men det gick ju med tiden över. Och jag kan inte fatta hur fort dessa år har gått och vad många människor som har passerat.  Eftersom jag har rest mycket med tåg under alla år så vet jag att man alltid kommer fram till en slutstation och kanske den heter Brevens Bruk.