Nytt år tar sin början

Ett nytt år har tagit sin början. Och vi önskar väl alla att det skall föra med sig mycket gott. Att människor skall sluta kriga och vara snälla mot varandra. Det är väl en nåd att stilla bedja om. Men vi kan ju alltid hoppas. När man är i min ålder går allt så mycket fort så jag tyckte bara julen försvann. Men vi hade ju så fin julotta i vår kyrka men tyvärr så kunde jag inte vara med. Jag hade så gärna hört Hall spela "var hälsad sköna morgonstund"men enligt min son var allt så vackert.Så ett stort tack till Er alla som ordnade med detta .Och ett tack även till kyrkofullmmäktiges ordförande. Själv satt jag framför tv och följde julottan men det var ingen "riktig" julotta som i vår kyrka. Då går ju mina tankar tillbaka till svunna tider då pappa och jag plumsade till kyrkan. Vi var båda med i kyrkokören pappa sjöng bas och jag sopran. Och vi hade övning varje vecka och ledaren var Harry Hellström. Och jag vet när det var mycket kallt var vi inte i kyrkan och övade utan vi var hemma hos "Harrys" i "värshuset "Brevensmål". Hellströms hade orgel så det gick bra. Julottan var nog tidigare på morgonen för det var mörkt när man gick dit. Vi gick alltid den lilla vägen från vårt hus. Vägen  som gick förbi ordenhuset och ner mot ån och man fick gå över två broar över ån för att komma till kyrkan. När man sedan kom in i kyrkan var det så varmt för det eldades i två kaminer och det luktade ljus. Kyrkokören stod upp på läktaren och det var mycket varmt och trångt där och så var det ljus tända på kanten. Det fanns bara en bänk efter kanten och när vi skulle sjunga fick vi vika ned denna bänk. Och när vi sjungit klart sattes bänken upp igen och vi satt på den. Men det var ju konstigt att det inte blev eld då med våra notblad som vi hade och alla  ljus som brann. Att gå upp på läktaren är ju en mycket trång trappa och en liten dörr in till läktaren. På bänkarna närmast dörren satt alltid gubbarna som skötte om så att kyrkklockorna ringde. På den tiden fanns ju inget elektriskt i kyrkan utan det var rep att dra i när klockorna gick igång Det var alltid mycket folk i kyrkan men en bänk var reserverad för Baron Gripenstedt med familj och gäster. Och när de hade kommit började klockorna ljuda.När det sedan var slut i kyrkan samlades alla på kyrkbacken och det hade börjat ljusna och  vägarna började plogas med en stor plog som drogs av två hästar. Och pappa och jag vandrade "stora vägen" hem som då var nyplogad men vår egen väg på "byggraddan"där fick vi plumsa. Men när vi kom hem hade mamma färdig frukost och julgranen lyste med "riktiga ljus" och det var bara för oss att sätta oss till bords. Och då kände man att det var jul.